Bredband - vad är det?  ●   Försiktighetprincipen som försvann     "Låga" värden är skyhöga     ADHD och trådlöst      Varningar världen runt     Massdöd bland bin, fåglar, maskar, grodor - är mobilstrålning orsaken?   ●   Mobiler, bärbara telefoner och hälsa  ●   Trådlösa nätverk – WLAN  ●  Rätt och fel om mikrovågor och mobiltelefoni   ●   Elöverkänslighet – en form av strålskada   

Bredband – vad är det?

Bredband är ett samlingsnamn för olika tekniker att överföra data digitalt mellan datorer. Detta kan göras exempelvis via telefonledningen, via ledningarna till kabel-TV, via satellit, genom luften och via en antenn eller via fibernät.

 

Fiber är namnet på en optisk fysisk kabel som går in i din bostad, medan bredband är en tjänst som använder fiberkabeln. 

 

Fördelen med att få bredband via fiber, är att du kan få en mycket högre hastighet än vad de övriga alternativen erbjuder. I framtiden kan dagens hastigheter 10-dubblas via fibern. Fördelen är också att data överförs utan att öka mikrovågsstrålningen i omgivningen, vilken påverkar allt biologiskt liv negativt. Oftast betalar hushållet en engångsavgift för själva fiberinstallationen, och sedan månadsavgift för de tjänster som väljs.

 

Det här är bredband

1. Begreppet bredband avser en uppkoppling till internet med en viss hastighet och är ett samlingsnamn för olika tekniker för att överföra data digitalt. Bredband används framför allt till att surfa på internet men kan även nyttjas till att telefonera, titta på tv, lyssna på musik eller spela spel. Och det finns andra tjänster också.

 

2. Genom fibern överförs data i båda riktningarna i form av ljus. Inget ljus läcker ut ur fibern. De optiska signalerna kan inte störa något biologiskt liv och strålar inte på något sätt.

 

3. Du kan välja olika bredbandshastighet. Ska du bara sköta bankärenden, maila, söka information och ta del av sociala medier räcker det med en lägre hastighet.

 

4. När fibern har installerats i en fastighet behövs en medieomvandlare som förvandlar den optiska signalen till en elektrisk signal. Omvandlaren behöver elektrisk ström och kopplas normalt till elnätet. I detta ögonblick sprids de störningar (transienter) som troligen finns i fastighetens elnät över på bredbandssignalen. Med en batterilösning undviks detta problem.

 

5. Medieomvandlaren behöver inte placeras inne i själva bostaden. Den kan placeras upp till ca 90 m bort i exempelvis en friggebod. Utrymmet behöver vara torrt och frostfritt.
Sedan dras nätverkskabel därifrån in i bostaden och till andra utrymmen.

 

6. Beroende av vilka tjänster man vill använda behövs ytterligare elektrisk utrustning. Även denna utrustning smittas av eventuella transienter på elnätet (kallas ofta för Smutsig el).

 

7. För telefoni (s.k. IP-telefoni) behövs oftast en telefoniadapter. Detta är olika för olika tjänsteleverantörer. Telefoniadapern kan kopplas till befintliga telefonkablar och normala telefoner kan användas. Telefoner med snurrskiva kan användas för att svara på inkommande samtal. För att ringa ut behövs en knapptelefon.
Extratjänster som finns att beställa är exempelvis telefonsvarare och nummervisning.

 

8. För Internet-tjänster (exempelvis e-post) behövs en switch. Då används nätverkskablar för att ansluta till datorn.
Istället för switch används oftast en Router som har trådlös Wi-Fi. Det skapar problem för grannar som inte tål Wi-Fi. Wi-Fi kan uppmätas upp till ca 800 m från källan, beroende på hur starkt Routern sänder.

 

9. Känner man av s.k. smutsig el på telefon- och nätverkskablarna kan problemet oftast lösas genom att placera ett stort antal ferritblock (minst 15 - 20 st) på varje kabel. Ferritblock kan köpas hos exempelvis Kjell & CO.

 

10. Många av problemen med smutsig el beror på fjärravläsning av elförbrukningen. Dessa problem kan lösas genom att ett filter placeras efter elmätaren. Då filtreras de transienter som finns på elnätet och kommer inte in i bostaden.

 

Alternativ 1 - Du har fått ett erbjudande om fiber från en bredbandsaktör

Idag (2017) arbetar många kommersiella aktörer både i samhällen och i glesbygd med att bygga fibernät. Konkurrensen har pressat priserna från ca 25 000 kr, till runt 20 000 kr för anslutning inklusive mediaomvandlare.


Välj om du vill ansluta dig nu. Det kan bli billigare i framtiden, men oftast är månadskostnaderna lägre för de bredbandstjänster du väljer att ansluta dig till än vad du betalar idag – så att det går att räkna hem “affären” på 10 år (eller kortare tid).

 

Alternativ 2 - Det finns inga planer på fiber där du bor

Vår rekommendation är att kontakta kommunens IT-Chef och Länsstyrelsens avdelning för Bredbandsutbyggnad. Be om hjälp och råd! Om det finns ett Byalag eller samfällighet där du bor, så är det rätt forum för bredbandsprojektet.

 

Annars behöver en intresseförening för Fibernät bildas inom det närmaste naturligaste geografiska området.


Ett avstånd på 1 km från accesspunkten upp till fastighetens yttervägg är inget problem. Vi har erfarenhet på 1400 m där det lätt gick att trycka fibern inne i slangen med hjälp av vatten - i ett svep.

 

Kopparnätet för telefoni

Till år 2020 beräknar Telia att det gamla kopparnätet är avvecklat. Telia menar att det är gammal teknik och dyrt att underhålla.

2017-06-19 -

Skrivet av Torkel Atterbom

för föreningen Vågbrytaren

 

 

Försiktighetsprincipen som försvann!
Uppsats inom ramen för utbildning till waldorflärare, av Gabriella Ahlgren

Innehållsförteckning

Inledning   . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.                                                   

Frågeställning och tillvägagångssätt   . . . . . . . . . . . . . . 3

Europarådets resolution 1815  . . . . . . . . . . . . . . . . . . .   3

Forskning och funderingar   . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Slutsatser  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  25

Avslutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .27 

Inledning

Jag kan säga att frågan om elektromagnetisk strålning på något sätt har valt mig. Jag har värjt mig eftersom jag vet hur mycket engagemang den kräver och hur svårt det är att komma fram med den.

 

Jag har alltid varit intresserad av mänskliga rättigheter och miljöfrågor. Uppvuxen med alternativa mediciner och en döv bror har jag tidigt fått med mig att livet kan se väldigt olika ut. Att man inte måste följa det alla tycker och att myndigheterna inte alltid vet bäst.

 

Jag kan lugnt konstatera att olika frågor har olika tyngd och olika status och den här frågan om strålning har nog den lägsta statusen i samhället. Det medför att många inte vill eller vågar ta i den, inte ens med tång. Det kan äventyra deras ställning, popularitet, bekvämlighet, självbild och vad vet jag.

 

Jag stötte på frågan första gången år 2001 när nätet för 3G skulle byggas ut, då satt jag för Miljöpartiet i fullmäktige i Södertälje och i Järna kommundelsnämnd. På den här tiden fanns det ett intresse hos politikerna av frågan och docent Olle Johansson som är dermatolog bjöds in för att hålla föredrag om riskerna med strålning. Det var första gången som jag förstod att strålning kunde påverka hälsan. Olle Johansson bjöds in flera gånger och det var under den här tiden som vi var några som startade föreningen Vågbrytaren, vars syfte är att arbeta mot hälsofarlig elektromagnetisk strålning.

 

Det skulle bli mycket svårare än vad jag någonsin hade trott, att komma igenom med frågan. Motståndet var kompakt från mobiloperatörernas sida. Heder åt många politiker och tjänstemän som verkligen försökte skydda sina medborgare, men trycket uppifrån var kompakt. Tack vare det arbete som gjordes runt om i Sverige av Vågbrytare väcktes frågan och på en del ställen fördröjdes utbyggnaden. En liten seger för oss och en nagel i ögat på mobilbranschen. Spelet bakom kulisserna finns beskrivet i Mona Nilssons bok ”Spelet om 3G”.

 

När jag nu skulle skriva en uppsats såg jag en möjlighet för mig att tränga mycket djupare in i problematiken runt strålning. För det finns onekligen många skikt. En stor källa till problem är att den inte syns. En annan är att forskarvärlden är oense.

 

Mitt syfte med den här uppsatsen är att belysa frågan om strålning, visa hur strålning kan påverka och att belysa försiktighetsprincipen. I en förhoppning om att de som läser det här ska få lite mer kött på benen och själva vilja söka mer kunskap. Jag önskar att var och en ska kunna förstå och göra medvetna val för att skydda barnen.

Frågeställning och tillvägagångssätt

Om jag skulle försöka mig på en frågeställning är den nog ” Hur har det kunnat bli så här?” Och följdfrågan är ”Vad kan vi göra?”

 

Jag har valt att ha Europarådets resolution 1815 som grund för min uppsats eftersom den klart och tydligt visar på sakernas tillstånd. Jag vill gå igenom den stycke för stycke och kommentera och förklara.

 

Jag har även valt att titta på det ursprungliga förslaget till resolutionen, doc. 12608, att titta på hur försiktighetsprincipen bör användas, olika gränsvärden, tala med elöverkänsliga, titta på forskning, läsa böcker, skrivelser, läsa på olika hemsidor.

Resolution 1815 finns att läsa här, det ursprungliga förslaget, doc. 12608, finns här.1   Resolutionen är översatt till svenska.

De skrifter och böcker som jag har valt att läsa är:

- Distriktsläkare Lena Hedendahl ”Barn och EMF” där hon har gått igenom en lång rad olika vetenskapliga artiklar och forskningsstudier som hon kommenterar.
- Mona Nilsson ”Mobiltelefonins hälsorisker” där hon har synat forskningen, forskarna och mobilindustrin med lupp.
- Vågbrytarens skrifter nr 3, nr 4 miljöspecial, och nr 5 om barn och trådlöst.
- Vågbrytarens hemsida.
http://www.vagbrytaren.org

Mona Nilssons hemsida. http://www.monanilsson.se/
- Kalle Hellbergs hemsida.
http://www.maxicom.se/
- En rad andra hemsidor i ämnet.
- Olika forskningsrapporter och artiklar.

 Läs hela uppsatsen (27 sidor)!

 

 

”Låga” värden är skyhöga

Den ansvariga svenska strålsäkerhetsmyndigheten SSM säger, bland annat i ett meddelande som gått ut till samtliga Sverige skolor, att trådlösa nätverk inte utgör någon fara eftersom strålningsnivåerna är ”så låga”, långt under alla gränsvärden.

Frågan är då: låga jämfört med vad? Låga är de jämfört med de gränsvärden som satts. Jämfört med det som naturen och våra kroppar är anpassade till, nämligen den naturliga bakgrundsstrålningen är de skyhöga, faktiskt miljarder gånger högre.

De vedertagna gränsvärdena gäller enbart uppvärmning. Värdena är satta så att mobilen inte ska kunna värma upp någon del av kroppen på ett skadligt sätt. Problemet är bara att de effekter vi talar om här inte handlar om uppvärmning utan om helt andra mekanismer. Det är inte av uppvärmning som barn får ADHD. Därför är gränsvärdena faktiskt – värdelösa.

När medarbetare i svenska media, exempelvis Dagens Nyheters vetenskapsjournalist, bara återger vad SSM sagt utan att ställa följdfrågor som ”Jämfört med vad?” sprids naturligtvis myten att detta är ofarligt.


Myndigheter som går industrins ärenden
SSM hävdar alltså att strålningen är för låg för att kunna skada och blundar därmed för alla studier och alla erfarenheter av effekter långt under gränsvärdena. Därmed skyddar SSM faktiskt industrin snarare än medborgarna.

Myndigheter som går industrins ärenden i stället för att värna miljön och människors hälsa är dock ingenting nytt eller unikt för denna fråga. Det har skett tidigare med tobak, läkemedel, DDT, dioxin och annat där stora ekonomiska vinster stått på spel för industrin.

Tyvärr har det gång på gång visat sig att myndigheter i Sverige och andra länder har gått i industrins ledband i stället för att sätta miljön och medborgarnas hälsa i första rummet, ända tills det blivit ohållbart. I EU-rapporten Late Lessons from Early Warnings beskrivs ett antal sådana fall.

När det gällde rökningen lyckades tobaksindustrin mörka studierna om skadeverkningar så effektivt att tog det många årtionden innan sanningen kom fram. För exempelvis dioxinet gick det fortare. Frågan är hur lång tid det ska ta med denna fråga.

Gunilla Ladberg (tidigare infört i Miljömagasinet nr 22 2014)
 

 

ADHD och trådlöst

Marianne Ketti är ordförande i FEB, riksförbundet för elöverkänsliga. Hon vet mycket om känslighet för trådlös teknik, och om ADHD, eftersom hon är speciallärare. Hon berättar följande tänkvärda historia.

”Under en period kontaktade jag tolv eller fjorton familjer där någon hade fått en ADHD-diagnos. Det kunde vara både vuxna och barn. Det var inga som jag kände, utan jag hade läst om dem i ett reportage eller bara hört talas om dem. Jag ringde upp dem och sade att jag kanske har en förklaring och att jag har jobbat med ADHD och vet att det har ökat mycket på senare år.

Jag har en ödmjuk attityd när jag pratar med människor. Jag kan inte säga med säkerhet, men det kan vara värt att kolla om det har att göra med det trådlösa, hur mycket de använder det, hur länge de sitter vid datorn och så. Mitt förslag var att de skulle se över det trådlösa de hade hemma, prova att ta bort det ett tag och se om det blev någon skillnad.”

Choklad och blombuketter
Och resultatet?
”En chokladask, två blombuketter och ett antal tackkort, där det stod sådant som: Vi har fått ett nytt liv! Två eller tre av familjerna har jag inte haft kontakt med sedan, så där vet jag inte hur det gått eller ens om de prövade det jag föreslog. Men i alla de andra fallen hade det blivit förbättringar. Inte i något enda fall var det betydelselöst.”

Marianne betonar: ”Jag säger ju inte att all ADHD beror på detta. Jag kan inte dra slutsatsen att det gäller alla, men att samtliga jag har haft kontakt med har förbättrats visar ju klart att den trådlösa tekniken är en viktig faktor.”

Gunilla Ladberg (tidigare infört i Miljömagasinet nr 22 2014)
 

 

Varningar världen runt

Runtom i världen varnas för den trådlösa tekniken. Den första större varningen kom år 2002 då ett femtiotal tyska läkare slog larm med det s.k. Freiburguppropet där de uttrycker ”vår djupa oro för våra medmänniskors hälsa”. Sedan har det fortsatt – och stegrats.

Givetvis kan det finnas olika och samverkande orsaker till många problem som Vågbrytaren pekar på, alltifrån sömnproblem till försvunna bin. I flera fall finns det dock klara bevis för en koppling till trådlös teknik. Exempelvis har man visat på både djur och människor att produktionen av melatonin, hjärnans sömnhormon, störs av strålningen. Studier från flera länder visar att män som använder mobil får färre och sämre spermier. Ökad risk för hjärntumörer har visats av forskaren Lennart Hardell.

Att det trådlösa ger försämrat minne och sämre inlärning har visats i studier på djur. Den hittills enda stora studien på barn har gjorts i Ryssland under ledning av professor Yuri Grigoriev. Här jämfördes under fyra år barn som hade egna mobiler med barn utan mobil. Resultat: försämrat minne och ökad utmattning hos mobilägarna, försämringar som i en del fall var dramatiska.

I andra fall har vi starka indikationer på samband, som när oroliga och överaktiva barn byter till skolor utan trådlös teknik och över en natt blir lugna och koncentrerade.

Och bina? Runtom i världen minskar bina kraftigt sedan några år. Många dör, andra försvinner spårlöst. Många bin dör av infektioner sedan strålningen har slagit ut deras immunförsvar (se Vågbrytarens miljöspecial).

Bina orienterar med hjälp av jordens magnetfält. Den magnetiska komponenten i strålningen påverkar bina så att de inte längre kan hitta hem (något som f ö också gäller flyttfåglar). Eller vad sägs om mannen som köpte att gammalt hus, som dock redan var bebott, nämligen av trettio bisamhällen. Bina var omöjliga att bli av med – tills mannen installerade trådlös teknik i huset, då bina omedelbart försvann.

Den trådlösa tekniken stör livsprocesser
Det handlar om elektromagnetiska signaler som av allt att döma stör kroppens egna, likaledes elektromagnetiska, signaler. Detta sker hos både människor, djur och växter. Ägg av fåglar och flugor som bestrålas kläcks inte, grodyngel dör, tomatplantor reagerar som om man rev sönder deras blad…
Dessa effekter liksom de olika symtom som människor uppvisar kan sammanfattas med orden: den trådlösa tekniken stör livsprocesser.

Med tanke på allt detta är det kanske inte så överraskande att det varnas för trådlös teknik på många håll i världen.

Runtom i världen varnas för den trådlösa tekniken
Den första större varningen kom år 2002 då ett femtiotal tyska läkare slog larm med det s.k. Freiburguppropet där de uttrycker ”vår djupa oro för våra medmänniskors hälsa”. Sedan har det fortsatt – och stegrats.

2002   Freiburg-uppropet

2003   Ryska strålskyddskommittén varnar

2004   Norges barnombudsman uppmanar föräldrar att inte ge barn mobiler före 13 års ålder.

2005   Irländska läkargruppen IDEA varnar
          Tyska strålskyddsmyndigheten, BfS, varnar
          Österrikes läkare varnar


2006   Bambergläkarnas upprop
          Läkare i den tyska staden Bamberg uppmanar myndigheterna att
          omedelbart vidta åtgärder.
          Benevento-resolutionen

2007   The BioInitiative Report
          Tysklands miljö- och hälsominister varnar

2008   Ryska experter varnar skarpt för mobiltelefoner
          Amerikanskt cancerinstitut varnar för mobilhälsorisker
          Tyska forskare kräver mobilförbud för barn

2009   Holländska läkare begär sänkta strålningsnivåer
          EU-parlamentet varnar för hälsoproblem
          NISLAPP, nationellt institut i USA: Varning för trådlös teknik
          Internationell grupp forskare varnar


2011   Vetenskapsmän vädjar om stopp för utbyggnad
          Indiska regeringens expertgrupp uttalar att mobiler är en hälsofara
          Europarådet för mänskliga rättigheter, Resolution 1815

2012   International Doctors´ Appeal.
          Österrikes läkarorganisation varnar

2013   The BioInitiative Working Group: ”Det finns mer bevis än vi behöver”.
          USA:s akademi för miljömedicinare, AAEM, varnar.


Är du förvånad? Det är inte konstigt i så fall – för i Sverige är det tyst.

Ända sedan 1930-talet
Egentligen har man mycket längre tillbaka kunnat se att det fanns hälsoproblem med den trådlösa tekniken. Redan på 1930-talet kunde radiotelegrafister, som alltså utsattes för mycket radiovågor, få symtom som sömnproblem, minnes- och koncentrationsproblem, stresskänsla, huvudvärk och utmattning.

På 1960-talet varnade ryska forskare för vad de kallade mikrovågssyndromet. Mikrovågor kallas de frekvenser som det mesta av den trådlösa tekniken arbetar med. Syndromet innebar liknande symtom som de radiotelegrafisterna hade drabbats av.

De här symtombilderna stämmer med vad vi idag ser hos drabbade människor.

Gunilla Ladberg  (tidigare infört i Miljömagasinet nr 22 2014)
 

 

Massdöd bland bin, fåglar, maskar, grodor…
Är mobilstrålning orsaken?
 

De senaste åren har man runtom i världen slagit larm om att olika djurarter blir sjuka, sterila, beter sig märkligt eller helt enkelt försvinner. Vad är det som pågår?
      Var åttonde
fågelart, var fjärde däggdjursart och var tredje groddjursart är nu utrotningshotad.1
      Pollinerande insekter, bland annat bin och humlor, är också på brant nedgång.2 Vi som är äldre minns att på sommaren brukade vindrutan på bilen bli alldeles prickig av krossade insekter. Det blir den inte längre.
      Människan kan överleva utan tigrar eller gorillor – men knappast utan bin och humlor. Då skulle ju de flesta frukter och grönsaker också försvinna.

 Brevduvor hittar inte hem
I Karlskrona i Blekinge har man de senaste åren slutat släppa ut brevduvor. Orsaken? De hittar inte hem längre. I närbelägna Sölvesborg går det däremot bra.
      Brevduvor har inbyggda magnetiska ’kompasser’ och orienterar efter jordens magnetfält. I Karlskronatrakten stör tydligen något ut deras navigationssystem. Kanske vi borde undra vad?

 Den stora bidöden
Nu står många bikupor öde, i Europa, USA, Asien… ett accelererande fenomen som döpts till Colony Collapse Disorder.3 Vid sjukdom brukar man hitta många döda bin. Men nu försvinner bina spårlöst. Bina har tydligen också fått navigationsproblem. Frågan är varför?
      Nytt är också att mängder av bin dör av många olika samtidiga infektioner. Immunförsvaret har uppenbarligen kollapsat. En expert som dissekerat tusentals bin kommenterar: ”Det är svårt att hitta ett enda bi som ser friskt ut”.4
      Vid ett försök i Tyskland med åtta bikupor satte man en mobiltelefon intill hälften av kuporna. Till just dessa fyra kom nästan inga bin tillbaka.5
      ”Besprutningsmedel används inte, men bina har minskat de tre sista åren och jag har lagt märke till det sedan de nya mobiltornen kom. Varje år var biträdet fullt av tusentals bin. På tre år minskade de till ett par hundra, förra året 100 och i år INTE ETT BI.” Hälsningar George, (Australien). 6
      En man i England köpte ett gammalt hus. Det enda problemet var att han delade huset med trettio bisamhällen. Allt tänkbart gjordes för att bli av med bina, men förgäves. Men då han installerade ett trådlöst system (s.k. WiFi) försvann bina som genom ett trollslag och återvände aldrig.7 

Den trådlösa revolutionen
Under en tjugoårsperiod har mobiler och annan trådlös teknik intagit världen. År 2004 fanns en miljard mobiler, 2008 tre miljarder. Har vi här en viktig orsak till djurens försvinnande? För det talar både mängder av vetenskapliga studier och iakttagelser runtom i världen. 

Barnlösa storkar nära sändare
År 2003 studerade biologen Alfonso Balmori häckande vita storkar i staden Valladolid i Spanien. Av dem som häckade närmare en mobilsändare än 200 meter fick 40 procent inga ungar. Av dem som häckade mer än 300 meter från sändare var det bara 3 procent som inte fick ungar. Storkpar som häckade närmast, inom 100 meter, betedde sig dessutom märkligt. Många bråkade med varandra eller var passiva i stället för att bygga bo. Där dog också ungar av okända orsaker.8

Borde inte detta vara tillräckligt för att dra slutsatser?
 

Fåglar minskar i antal
Fish and Wildlife Services i USA rapporterade år 2007 om tiotals miljoner färre fåglar än normalt.9

Where have all the sparrows gone?

”Sparvarna har försvunnit helt från städerna i Storbritannien sedan åtminstone fyra år”, konstaterade ett brittiskt vetenskapligt institut år 2007.10 Samma år publicerade belgiska forskare en studie som visar att antalet gråsparvar minskar med ökad strålningsnivå.11
      Även i Sverige har under en rad år rapporterats om fågelarter, bl. a. sparvar, som minskar.
Särskilt från Blekinge har det kommit larm om att många arter sjöfågel minskar. Man har nu konstaterat svår brist på B1-vitamin hos döda och döende fåglar.12 Frågan är då: Varför kan fåglarna plötsligt inte ta upp B-vitamin?

 Djur slutar få ungar
Professor Yori Grigorev vid ryska strålskyddskommissionen har undersökt vad som sker med hönsägg som bestrålas av en mobil på 10 cm avstånd. Han upptäckte att 4-5 gånger så många kycklingfoster dog som i obestrålade ägg. Bara en fjärdedel av de bestrålade äggen kläcktes.13
        Utanför Thessaloniki i Grekland, en kilometer från en stor ’mastpark’, studerade forskare ett antal muspar och konstaterade att efter den femte kullen var alla sterila. Mössen i kontrollgruppen förökade sig som vanligt.14

 Grodyngel dör
Grodyngel som utsattes för bestrålning från en mobilmast rörde sig onormalt, växte ojämnt och dog till nästan 100 procent. Yngel i en annan skål som skärmats av från strålningen rörde sig och växte normalt, och över 95 procent av dem överlevde.15
      Ägg, foster och yngel dör alltså. (Kanske har vi här också en förklaring till att mäns fertilitet minskat under senare år?) Därtill kommer berättelser om helt nya märkliga skador eller beteenden.

 Varför dör hästarna?
Ny oförklarlig hästdöd i Sverige förbryllar forskarna, skrev Uppsala Nya Tidning 2005: ”Sjukdomen, som orsakar stort lidande för djuren, gör att benen viker sig onormalt. En del hästar lägger sig ner och orkar sedan inte resa sig. Det hela upptäcktes 1998.” 16

     
Hästarna vid poliskåren i Kassel, Tyskland, blev sjuka sedan en sändarmast satts upp på polishusets tak. Den häst som var sjukast fördes till ett stall som låg relativt långt från sändaranläggningar. Hästen hämtade sig. Efter fjorton dagar var den helt frisk utan medicinering. Men när man återförde den till polisstallet blev den sjuk igen efter bara några dagar.17

Svinen blev sjuka
En bonde i Innkreis i Tyskland har råkat ut för en kuslig räcka sjukdomar hos svin. Problemen uppkom först samtidigt med ökad strålning från näraliggande sändarmaster. Hela gårdens verksamhet lades ner under tre månader. Svinen såldes, svinstallarna renoverades och desinficerades och nya friska och vaccinerade djur anskaffades. Efter några få veckor var situationen densamma som tidigare.18
 

Flugor…

Forskare vid biologiska fakulteten, universitetet i Aten, har i en studie observerat celldöd i över hälften av äggen hos de bananflugor som exponerats för strålning från en mobiltelefon.19 Iakttagelse från Storbritannien: ”Nu är flugor sällsynta även långt ute på landet, och samtidigt ser det ut som om många andra insekter försvinner.” 20

 

Daggmaskar…

Ur insändare från en ekoodlare i Halland i april 2009: ”Varför finns det inga daggmaskar i jorden längre? I en frisk åkerjord bör det finnas omkring 300 maskar per kvadratmeter. Nu finns det 3 per kvadratmeter! De som finns är halvdöda.”21

 

Ingen äter bären

Två liknande bärodlingar i Massachussetts, USA, jämfördes. Den ena har inga mobilsändare i närheten. Där finns ett rikt djurliv med fåglar, däggdjur och insekter, som alla äter av bären. Den andra odlingen har en sändare strax intill – och inga tecken på djurliv, inga spår, fjädrar, spillning etc. Där förblir också de oplockade bären oätna, kvar på buskarna och på marken.22

 

Också växter skadas

Även växter stressas av strålningen. Det finns nu ett fyrtiotal studier som visar påverkan.23 I Storbritannien har ekar börjat dö från toppen i stället för som normalt från rötterna och uppåt. Över 100 platser inspekterades av the Forestry Commission som konstaterade samband mellan sjuka träd och närhet till höga master.24

 

Tomater stressas

Tomatplantor utsattes för mobilstrålning under 10 minuter. De reagerade på samma sätt som om de hade fått fysiska skador, t ex sönderrivna blad.25

Elektriska luftföroreningar
Livet använder sig av elektriska och magnetiska signaler. Mobiler och trådlösa nätverk sänder liknande signaler, men starkare. Den nya tekniken använder dessutom pulsade (på-av-på-av) och modulerade (omformade) signaler, vilket naturen inte gör. Detta skapar kaos i alla bioelektriska system – och därmed i allt levande.

Har inte naturen nu gett oss tillräckliga varningar?
Lyssna till dem som vet
Föreläsning på webben av Blake Levitt: What´s happening in Nature?26

Källor:
1  Dagens Nyheter 21 juli 2007
2  bl.a. tidningen Science21 juli 2006; www.gwct.org.uk/about_us/news/default.asp?page=12; looking-glass.co.uk/news/library2002/2002-5-butterflies-decline.htm
3  U. Warnke, 2007: Bees, birds and Mankind, DN 28 febr. 2007
www.endofempire.org/news_eoe.php?page=774
5  J. Kuhn, Koblenz-Landau Universitet, Tyskland. Ref.
6   www.emfacts.com/weblog
7  inthesenewtimes.com/2009/04/14/is-colony-collapse-the-price-of-emf-progress/
8  A. Balmori, i Electromagnetic Biology and Medicine 24, 2005
9  Manville AM. (2007) "U.S. Fish and Wildlife Service Concerns Over Potential Radiation Impacts of Cellular Communication Towers on Migratory Birds and Other Wildlife ¬ Research Opportunities." Division of Migratory Bird Management, U.S. Fish and Wildlife Services (USFWS)
10  Institute of Science in Society 2007
11  J. Everaert m. fl. 2007, www.livingplanet.be/emrbirds.htm, Electromagnetic Biology and Medicine 26
12  MiljöMagasinet 3 juli 2009, DN 13 juli 2009
13  Electrosmognews 29 nov. 2003
14  I. N. Magras et T. D. Xenos, Bioelectromagnetics 18, 1997
15  www.hese-project.org/hese-uk/en/issues/nature.php?id=frogs
16  Uppsala Nya Tidning 10 nov. 2005
17  Prof. A. H. Volger, Then-Westfaliska Tekniska Högskolan, 24 jan 2000. Källa: Wohnung und Gesundheit

18  Rapporterat på österrikiska TV ORF 8 sept 2001
19  D. Panagopoulus m. fl., Electromagnetic Biology and Medicine, Vol 23, No 1 2004
20  Birds of Britain, juni 2007
21  Ur insändare från Kenneth Ekdahl, ekoodlare, Varberg, Miljömagasinet 3 april 2009
22  Manville AM. (2007) "U.S. Fish and Wildlife Service Concerns Over Potential Radiation Impacts of Cellular Communication Towers on Migratory Birds and Other Wildlife ¬ Research Opportunities." Division of Migratory Bird Management, U.S. Fish and Wildlife Services (USFWS).
23  www.balanspunkten.info
24  D. Clements-Croome ed.: Electromagnetic Environments and Health in Buildings 2004
25  D. Roux m.fl.i Physiol. Plant 2006, 128
26  http://electromagnetichealth.org/audio-archives-and-more - B. Blake Levitt  

Video om försvinnande fåglar http://rawstory.com/rawreplay/?p=372
http://www.c-a-r-e.org/pdfs/May%202007%20Washington%20DC/Manville%20DC.pdf

Detta är ett litet axplock av en stor mängd studier om djur och växter. Läs mer på www.balanspunkten.info

Texten som broschyr, med bilder, kan hämtas i pdf-format. Kan skrivas ut på båda sidor av ettA4-ark och vikas.

oktober 2009
 

 

 

 

 

 

Mobiler, bärbara telefoner och hälsa

 

Gunilla Ladberg är fil dr i pedagogik, utbildare, författare och folkbildarsjäl. Hon arbetar med den mänskliga hjärnans arbetssätt och med hjärnergonomi, stresshantering, hjärnbaserat lärande, rörelsers betydelse för tänkande och lärande, friskvård, Brain gym och qigong.

 

Ett annat av hennes arbetsområden är språkinlärning och flerspråkighet hos barn och vuxna, och har skrivit flera böcker i ämnet. Gunilla Ladberg har också engagerat sig i riskerna med mobiler och bärbara telefoner, och skrivit en liten skrift i ämnet. ”MOBILER, BÄRBARA TELEFONER OCH HÄLSA” kan du ladda ner, som pdf-fil.

 

Gunilla Ladberg har förmåga att i skrift göra svårbegripliga saker begripliga.

 

Några citat ur den 21-sidiga skriften:

Det har visat sig att de flesta former av strålning påverkar människan, vissa på ett nyttigt, andra på ett skadligt sätt. Solljus t.ex. behöver vi ju, i lagom mängder.

De olika former av strålning som människor har upptäckt och producerat har nästan alltid till en början betraktats som ofarliga, men har efterhand visat sig vara mer eller mindre skadliga. Wilhelm Röntgen, som upptäckte den strålning som fick hans namn, blev fascinerad av sin upptäckt och brukade roa sig med att se på skelettet av sin egen hand. Han dog själv av den strålning han fick.

Marie Curie, fysiker, kemist och dubbel nobelpristagare, dog av en sjukdom som sannolikt orsakades av de radioaktiva ämnen hon upptäckte. Det gjorde också den svenske fysikern Knut Ångström, som var kollega och god vän till Curie. Ett av hans barnbarn har berättat hur det gick till. Ångström var fascinerad av det nyupptäcka ämnet radium och dess ovanliga egenskaper, och Curie gav honom en tiondels gram radium i en behållare, som han stoppade i bröstfickan. Han var nominerad till Nobelpriset i fysik men hann dö innan pristagarna utsågs, sönderbränd att det livsfarliga ämne vars effekter han uppenbarligen inte kunde föreställa sig.

Inte ens de mest kunniga experterna i världen kunde alltså ana vidden av vad strålningen från dessa ämnen kunde ställa till med. Ska vi då idag förutsätta att vi förstår bättre? Och ska vi förutsätta att alla andra former av strålning är ofarliga?

.......................

Sverige har en stor mobilindustri med Ericsson som ledande företag. Vi har också internationellt sett mycket höga gränsvärden för strålning. Samma sak är det i Finland med den stora mobiltillverkaren Nokia.

I många andra länder är debatten mycket mer livlig och myndigheterna mer offensiva. Här kommer några exempel, ett axplock av vad som sker i andra länder.

Den brittiska regeringen avrådde år 2000 barn från att använda mobil och rekommenderade en varningstext på telefonerna. I Norge uppmanade Barnombudsmannen år 2004 föräldrar att inte ge barnen mobiltelefoner före tretton års ålder (den svenska Barnombudsmannen höll inte med). Wiens läkare sade detsamma år 2005 men satte gränsen vid 16 år, och Österrikes hälsominister har gått ut med varningar till allmänheten (bilaga 2). I Tyskland är ett stort antal läkare mycket aktiva i frågan, eftersom de har iakttagit många olika skador och sjukdomar som de kopplar ihop med mikrovågsstrålningen. Det tydligaste exemplet på detta är det så kallade Freiburguppropet (som återfinns i bilaga 1).

......................

Ett dramatiskt exempel på hur kroppen kan påverkas är de vetenskapliga studier som visar att blod-hjärnbarriären hos råttor öppnas av mobilstrålning.

Blodkärlen i hjärnan hos människor och andra däggdjur har tjockare väggar än de flesta andra blodkärl i kroppen. Väggarna utgör en spärr, den så kallade blod-hjärnbarriären, som skyddar hjärnan genom att inte släppa in ämnen som inte hör hemma i hjärnan. Den barriären öppnas på råttor av mobilstrålning, redan efter några minuter. Detta har visats av ett forskarlag i Lund under ledning av professor Leif G Salford.

Detta går inte att förklara med mängden energi. Det var inte de största mängderna energi som gav de största skadorna. Olika frekvenser gav olika effekt på råttorna. Mest skador blev det av låga energimängder och av de frekvenser som låg närmast hjärnans egna.

 Biologiskt fungerar blod-hjärnbarriären likadant hos människor som hos råttor, även om det sannolikt ’behövs mera’ mobilstrålning för att skada oss eftersom vi har tjockare lager av ben och muskler än råttorna. Hur mycket mera? Det är det ingen som vet. Ingen har en aning om hur ofta/länge man behöver tala i en mobiltelefon för att skador ska uppstå, och hur övergående eller beständiga skadorna kan bli.

 Man vet däremot att denna barriär är ytterst viktig för hjärnans funktion. Den håller nämligen de flesta ämnen borta från hjärnan – ämnen som inte har där att göra. Den släpper bara igenom ämnen som hjärnan behöver. ”Den utgör därför en viktig fysiologisk skyddsmekanism för nervsystemet” står det i Nationalencyklopedin. En viktig fysiologisk skyddsmekanism, låter inte det som något vi bör vara ytterst rädda om?

 

Delar av hjärnan dör
Vad kan hända om hjärnan börjar ta emot ämnen som inte hör hemma där? Länge visste man inte. Och när det gäller människor vet vi fortfarande inte. Men vi kan börja ana.

Salfords forskarlag har gått vidare och sett vad som faktiskt sker med råttor som utsätts för detta. Man har provat med albumin, ett ämne som alltid finns i blodet men som hindras av blod-hjärnbarriären från att komma in i hjärnan. Hos råttor som utsätts för mobilsignaler under 2 timmar läcker albumin in i hjärnan och förgiftar nervceller som dör i stort antal.

Denna celldöd sker utspritt i hjärnan men i vissa området mycket koncentrerat, bland annat i hippocampus, en formation i hjärnan som är nödvändig för att vi ska kunna bilda medvetna långtidsminnen. För att hitta detta har forskarna dissekerat råttornas hjärnor. Och sett att ”delar av hjärnan dör”, så uttryckte en av forskarna det i ett telefonsamtal med mig. (Den första undersökningen, som var först i världen i sitt slag, är publicerad i Environmental Health Perspectives, författare Leif G. Salford m. fl.) På läkarstämman i Stockholm 2005 rapporterade Salford om sin fortsatta forskning och visade bilder på hur hjärnceller dör hos råttor som utsatts för mobilstrålning.

Liknande barriärer som vid hjärnan finns på några andra ställen i kroppen, bland annat vid könsorganen, som också är särskilt känsliga delar av vår kropp. Om strålningen kan öppna blod-hjärnbarriären så borde rimligtvis samma sak kunna ske med könsorganens barriärer. Effekter? Kanske cancer, kanske sterilitet?

Ladda ner och läs Gunilla Ladbergs skrift!

maj -06

 

 

 

Trådlösa nätverk – WLAN

 

Den tyske byggnadsbiologen Wolfgang Maes har på sin hemsida www.maes.de en artikel om trådlösa nätverk, WLAN = Wireless Local Area Networks. Några utdrag ur artikeln återges här i översättning av Ragnar Forshufvud.
Originalets titel: Strahlend ins Internet: WLAN.
I artikeln förekommer varierande benämningar på de små basenheter som bildar de trådlösa nätverken: Accesspunkt, WLAN-sändare, WLAN-låda, WLAN-källa – allt avser samma sak.


Mobiltelefonins lillebror

WLAN (Wireless Local Area Network) är ett trådlöst lokalt nätverk, som man (ännu?) inte kan telefonera med, utan huvudsakligen används för kontakt med Internet och överföring av data till och från stationära datorer och bärbara laptops. Det finns små basstationer som kallas accesspunkter och som förser så kallade hotspots med radioförbindelse. Hotspots är lokalt begränsade områden med en utsträckning från några tiotal meter till några få hundratal meter. De oansenliga sändarna i små kantiga eller runda plasthöljen gömmer sig inomhus i hallar, på och under skrivbord, monterade på väggar och skåp, ofta under sängar, nästan alltid nära en telefondosa. Utomhus kan de sitta var som helst, eftersom de tål dåligt väder: på fasader, på lyftstolpar, i nischer och burspråk, under tak. Det finns pc-kort för datorer, laptops och organiserare, små instickskort som gör det möjligt att trådlöst överföra data till och från accesspunkten.


Trådlösa nätverk: Elektrosmog nonstop
Det är bara det att… från det ögonblick då du sticker in stickproppen till din nya accesspunkt i eluttaget sätter den i gång och strålar, oavbrutet, oavsett om det finns data att överföra, oavsett om radiofunktionen behövs eller ej.

Föreställ dig: Du köper en bärbar dator. WLAN är inbyggt, som standard. Men du hör till den majoritet som inte använder denna form av surfande, åtminstone inte jämnt och ständigt, du har kanske inte ens en accesspunkt i huset. Vad du inte vet, ser, luktar eller smakar: strålningen från radiokortet finns där i alla fall, enbart av det skälet att den stackars laptopen nu ständigt söker efter sin bas, accesspunkten, som inte finns. Vid denna sökning sänder radiokortet ut signaler med full effekt, ständigt eller två gånger i sekunden, varje sekund, varannan, var tionde eller var trettionde sekund, olika från modell till modell.

Alla modeller som vi har undersökt hittills, skriver Maes, arbetar med en pulsfrekvens på 10 Hz, ständigt. Som bärfrekvens är 2,400 till 2,483 GHz tillåtet, med en effekt på 100 milliwatt. Numera är dessutom högre frekvenser över 5 GHz tillåtna, med en effekt på 200 milliwatt. För användning utomhus accepterar man upp till 1 watt.


Första WLAN-mätvärden utomhus och i offentliga byggnader:
Min medarbetare Dr Manfred Mierau har på uppdrag av tidskriften Öko-Test gjort två omfattande mätserier på strålning från trådlöst bredband (WLAN). För novembernumret 2002 undersökte han hotspots tvärs över Tyskland, i Lindner-Hotel vid Düsseldorfs flygplats, på Marktplatz i Aachen, vid universiteten i Münster och Göttingen, och i vänthallen på Münchens flygplats. Mätningarna för oktobernumret 2003 gällde olika accesspunktmodeller och WLAN-standarder (?) som undersöktes med avseende på sin strålningsstyrka (uteffekt) och –art (?) . 1)

Vid Franz-Josef-Strauss-flygplatsen i München finns två WLAN-system, ett internt med cirka 50 sändare för inlämning och fördelning av resgods, och ett offentligt med cirka 20 sändare för passagerarna i vänthallar, korridorer och lounger. I Wartehalle D befann sig båda systemens sektorantenner intill varandra. Här är våra mätresultat: På 50 meters avstånd till de båda WLAN-basenheterna, accesspunkterna, var det 20
mW/m2, på 20 m 80 mW/m2, på 10 m 320 mW/m2, och på 2 m avstånd 4200 mW/m2 .

Genom antennernas riktegenskaper kan det bli en enorm spännvidd mellan den högsta och den lägsta strålningsintensiteten. Avståndet enbart säger därför inte mycket om intensiteten. Avgörande är antennens placering och hur den är riktad.

På Münchens flygplats finns det i vänthallarna förutom de båda WLAN-näten också GSM-antenner ovanför passagerarnas huvuden. Här blir man utsatt för några hundra tusen mikrowatt per kvadratmeter…låt oss hoppas att planet inte blir alltför försenat.

Här följer några av de viktigaste resultaten av våra övriga mätningar, alltid relaterade till accesspunkterna, avstånd typiska för platser där människor kan tänkas uppehålla sig under längre tid:

Aachen, Marktplatz: På 10 m avstånd 7
mW/m2, 20 m 4 mW/m2, 50 m mindre än 0,1 mW/m2.

Düsseldorf, Lindner-Hotel: Säng 0,1-3
mW/m2, konferensrum 7 m 95 mW/m2 och 2 m 1150 mW/m2, reception 13 mW/m2.

Göttingen: Universitetscampus 1
mW/m2 , juridiska biblioteket 610-23.000 mW/m2, Paulinerkirche 25 m mindre än 0,1 mW/m2 (skyddat genom flera väggar), Paulinerkirche 13 m 26 mW/m2 och 2 m 440 mW/m2.

Münster, universitetet/slottet: Foyer 5-20 m 13-51
mW/m2, aula 107 mW/m2 , park 0,1 mW/m2, källare 320-1300 mW/m2, bibliotek 5900 mW/m2.

På några meters avstånd från WLAN-accesspunkterna finner man fältstyrkor som är jämförbara med dem som man finner runt GSM-stationer på avstånd av några tiotal meter upp till 100 meter. Utan skyddande byggmassa kan strålningsintensiteter på 5
mW/m2 uppträda på avstånd upp till 50 meter, vid riktade sektorantenner ännu mer. En massiv stenvägg kan reducera strålningen med cirka 75 % vid 2,4 GHz, och med över 95% vid 5 GHz. 2)

Sammanfattning i Öko-Test: ”Jämfört med mobilantenner eller DECT-telefoner är strålningsbelastningen i WLAN-hotspots svagare, men på ogynnsamma platser ändå alltför stark. Strålningen minskar snabbt med ökande avstånd. Med tanke på hälsan bör man hålla sig så långt som möjligt från sådana strålningskällor.”

I det fria visar sig strålningen från kringliggande mobilantenner ofta vara starkare än den från WLAN. Exempel Marktplatz i Aachen: På 10 meters avstånd från WLAN-accesspunkter fann vi mycket lägre värden, 7
mW/m2 , än GSM-nätets 1200mW/m2 (GSM900) och 120mW/m2 (GSM1800). Till och med den strålning som kom ut från DECT-telefonerna inne i husen var med sina 18mW/m2 starkare än WLAN.


WLAN-mätvärden i bostäder
Hos en arkitekt i Essen låg den oförtröttliga WLAN-sändaren på dotterns skrivbord, en meter från sängen (eftersom telefonjacket var åtkomligt där). Jag fann på hennes sovplats vid huvudändan 7500 mikrowatt per kvadratmeter.3)  På 20 cm avstånd uppmättes 260.000 mikrowatt per kvadratmeter, på 2 meters avstånd 2000 mikrowatt per kvadratmeter.

Tre rum längre bort, i föräldrarnas sovrum, kunde jag fortfarande pejla in denna WLAN-källa. Arkitekten, hans fru och hans 14-åriga dotter frågade förbluffade ”Va? Strålar den alltid? Varför då?” Det frågar jag mig också.

Ena halvan på ett parhus i Neuss. Huvudändan på sängen står vid väggen mot grannen. På andra sidan har grannen sitt arbetsrum. Där har han en accesspunkt hängande på väggen, bara en meter från sängen på andra sidan. Genom den tjocka tegelstensväggen mäter jag 1000 mikrowatt per kvadratmeter. När grannen informerades stod han som fallen från skyarna, han hade ingen aning om att han hade en WLAN-anslutning. Elektrikern som hade fått i uppdrag att ordna en internetanslutning hade besparat sig besväret att spika upp en kabel och hade på eget initiativ satt upp den lilla mikrovågsändaren bakom ett skåp.

Likadant i Hilden: ”Nej, vi har ingen sändare i huset, det skulle vi ha vetat om.” Tills vi presenterade den för den överraskade husägaren, i hallen, bakom byrån.

I mars 2002 mätte vi strålningen från åtta laptops för tidskriften Öko-Test. WLAN-korten visade sig vara en risk, eftersom de är så nära kroppen. På de vanliga arbetsavstånden mellan 20 och 30 cm fann vi upp till 50 000 mikrowatt per kvadratmeter, vid händerna på tangenterna ännu mer, på 1 m avstånd upp till 5000 mikrowatt per kvadratmeter. Ett oskick: Laptop i knäet, kroppskontakt, mer än 100 000 mikrowatt per kvadratmeter nära prostata, testiklar, livmoder, äggstockar, blåsa. Var försiktig!

Stolt förkunnar lokaltidningen i Neuss: Sjukhuset Lukas-Krankenhaus är som en av de första i Tyskland redan WLANiserat. Nu kan patienterna surfa trådlöst med sina notebooks i alla rum. God bättring!

Den tyska konsumenttidningen Öko-Test skrev: ”Jämfört med mobilantenner eller DECT-telefoner är strålningsbelastningen i WLAN-hotspots svagare, men på ogynnsamma platser ändå alltför stark. Strålningen minskar snabbt med ökande avstånd. Med tanke på hälsan bör man hålla sig så långt bort som möjligt från sådana strålningskällor.”

Reaktioner och kritik
Vetenskapare, läkare, konsumentvägledare…sliter sitt hår: ”Tar det då aldrig slut?” Man syftar på den exploderande mikrovågsexponeringen, som började för drygt tio år sedan med GSM och nu fortsätter med UMTS, WLAN och annan ny mikrovågsteknik tills den allra sista vrån i våra livsrum är bestrålad. Nej, det tar inte slut.

Dr Gerd Oberfeld, miljömedicinare i Österrikes delstat Land Salzburg: ”Hittills har man hållit elektrosmogen borta från klassrummen. När man nu till och med förser lågstadierna med trådlösa system, utsätter man eleverna mycket tidigt för en strålningsdos.” Överallt värjer sig upprörda föräldrar mot installation av sådana innovationer i barnens skolor, de känner sig överkörda, protesterar häftigt mot myndigheternas oresonlighet.

I USA har de första stämningsansökningarna i WLAN-frågan lämnats in, till exempel mot de lokala skolmyndigheterna för både låg- och mellanstadieskolorna i Oak Park i Illinois. ”Mikrovågor av detta slag orsakar stora risker för hälsan, särskilt hos barn.”

Ecolog-institutet i Hannover råder föräldrarna att tacka nej till införandet av mikrovågsnät och i stället kräva kabelnät. Institutet arbetar på en utredning om WLAN på uppdrag av Nordrhein-Westfalens miljödepartement.

Konsumentvägledare varnar för WLAN. Accesspunkter och andra radiosändare hör inte hemma i sovrum eller barnkammare, enligt Zentrale Sachsen, som konstaterar att strålningsexponeringen hastigt ökar.

Företagschefen Helmut Weissenbach, Schwifting nära München: ”Jag har förbjudit användning av WLAN i mitt företag.” Orsak: ”En ung man, en släkting till mig, installerade en splitterny WLAN i sin bostad. Nu ger han bort den, eftersom han får en outhärdlig huvudvärk varje gång han kopplar in den. Orsaken är entydig, det finns inga tvivel om vad det är som orsakar huvudvärken.”


Minska exponeringen – några tips
Välj, om och när det går, alltid dataöverföring per kabel, även när kabel här och där kan vara besvärlig att dra fram. Kabelöverföring är inte bara lågstrålande och okänslig för störning, utan även mycket snabbare.

I bostäder bör WLAN-system aldrig installeras.

Även i skolor och barndaghem gäller: Avstå från WLAN. Om det inte går att stoppa, se till att man väljer WLAN med lägsta sändeffekt.

Se till att accesspunkterna bara sänder när data skall överföras. Vid andra tidpunkter skall de stängas av, särskilt på natten. Dra ut stickproppen, sätt in en mellanströmbrytare, använd ett grenuttag med strömbrytare, skruva ur porslinssäkringen eller slå ifrån automatsäkringen. Aldrig strålning i onödan.

På arbetsplatser, eller andra platser där man uppehåller sig varaktigt, bör man hålla största möjliga avstånd till sändarantenner, minst 10, helst 20 meter.

Tänk på möjligheten att avskärma, speciellt när strålningen kommer utifrån eller från grannen.

Skaffa dig information, informera andra, hjälp till att minska all exponering för fullständigt onödig elektrosmog.


Det rullar vidare: WiMAX
”WLAN? Det är snart ute igen!” Medtävlaren är på gång: WiMAX. Ännu bättre, ännu snabbare, mer räckvidd, High-Speed dataöverföring för pc:n, hemmet, företaget, stadskärnan och annat. Bland dem som planerar och finansierar WiMAX finns bekanta namn som Intel, Nokia och Fujitsu. Tidskriften Die Fachwelt, januari 2004: ”WiMAX kommer att ställa allt annat i skuggan. Det kommer att göra många nät överflödiga och vända upp och ner på marknaden. I slutet av 2004 skall de första apparaterna finnas att köpa. WiMAX klarar upp till 50 kilometers räckvidd. En basstation kan betjäna 60 företag och hundratals privathushåll, med en hastighet av 70 miljoner tecken per sekund.” Det handlar om mikrovågor mellan 2 och 11 gigahertz, senare ännu högre, upp till 66 GHz. Pulsat? Jodå.

_____________________________________________

1) Något oklart vad som avses här. Det framgår förhoppningsvis av Öko-Tests CD-ROM.
2)
Den angivna dämpningen är typisk för en 17,5 cm tjock vägg av kalksandsten, ett vanligt byggmaterial i Tyskland. Lättbetong dämpar bättre.
3)
I den tyska universitetsstaden Bamberg finns en grupp läkare som under ledning av DR. med. Cornelia Waldmann-Selsam, som kräver följande riktvärden "till skydd för enskild hälsa och folkhälsan": GSM utomhus 10 mikrowatt per kvadratmeter, inomhus 1 mikrowatt per kvadratmeter. Minst 10 gånger strängare riktvärden vill man ha för WLAN, DECT-basenheter, Bluetooth-sändare och UMTS-basstationer (3G).
 

Några kommentarer av Ragnar Forshufvud
I vad mån ökar WLAN och WiMAX belastningen på vår hälsa? Vi förutsätter till att börja med att vi själva inte använder någon av dessa teknologier utan bara exponeras ofrivilligt. Allmänt gäller att om man bara kunde sprida ut strålningen tillräckligt jämnt, så att effekttätheten överallt var nätt och jämnt tillräcklig för att garantera god funktion, så skulle det förmodligen inte uppstå några hälsomässiga problem. Den effekttäthet som krävs för god funktion är nämligen mycket låg. Men så länge vi dras med ICNIRPs orimliga gränsvärden är det fritt fram för operatörerna att fördela strålningen så ojämnt att allvarliga hälsoproblem uppstår. ”Många människor blir sjuka redan vid 1/100 000 av gällande gränsvärde” skrev Med Dr Cornelia Waldmann-Selsam i Bamberg, Tyskland, i ett brev av den 10 april 2005.  

Naturligtvis strävar operatörerna inte efter att fördela strålningen ojämnt. Problemet är att det är mycket dyrare att fördela strålningen jämnt. En någorlunda jämn fördelning kräver massor av antenner med individuellt inställd nivå på uteffekten och individuella riktegenskaper. 

 

De speciella problem som kan utmärka WLAN och WiMAX: Det handlar om frekvenser som är högre än dem som hittills har använts för mobil kommunikation med pulsade mikrovågor. Man kan inte utesluta att signaler vid dessa högre frekvenser kan vara mer biologiskt störande än de som hittills har utnyttjats. Som vanligt görs ingen laboratorieforskning i förväg, utan man använder medborgarna som försökskaniner. De utsända signalerna är också bredbandiga, som framgår av benämningen ”trådlöst bredband”. De dubbelblindförsök som gjordes med simulerade 3G-signaler (UMTS) vid forskningsinstitutet TNO i Nederländerna tydde på att 3G är betydligt mer störande för nervsystemet än både GSM900 och GSM1800. Om detta beror på frekvensen (som är något högre än för GSM1800) eller bandbredden (som är betydligt större än för GSM) vet vi ännu inte.

När det gäller de aktiva användarna av trådlöst bredband vet vi mer. I ett mejl av den 9 december 2005 skrev Per Segerbäck ”Vad jag inte begriper är varför folk är intresserade – när de kan få upp till 20MBit i telefonjacket – till och med här i glesbygden…”  Det kan man fråga sig, men vad man vinner med trådlöst bredband är rörelsefrihet. Friheten att surfa var man befinner sig, utan att vara bunden till ett telefonjack. Med en bärbar dator i knäet surfar man var som helst. Men vi vet – och detta är nästan det enda som vi säkert vet – att just denna grupp som sitter med en bärbar dator i knäet utsätter sig för en strålning som är mycket stark, som skadar kroppens DNA, och som är riktad mot några av kroppens känsligaste delar. Det är denna grupp människor och deras ofödda barn som blir de stora förlorarna.

Ragnar Forshufvud
april 2006

Denna artikel kan även hämtas HÄR som PDF för utskrift.

I ett brev till myndigheterna redogör Dr Cornelia Waldmann-Selsam för några av hennes och hennes kollegers uppnådda resultat. Brevet kan läsas HÄR, i svensk översättning.

 

 

 

 

Elöverkänslighet – en form av strålskada
av Olle Johansson
, docent, universitetslektor

Bakgrund 

I Sverige finns en rad officiellt erkända funktionsnedsättningar. En av dem är elöverkänslighet. Människor med elöverkänslighet började dyka upp i början av 1980-talet i samband med PC-revolutionen, alltså datoriseringen av våra arbetsplat­ser, skolor och hem. I 9 fall av 10 var den utlösande faktorn bildskärm och bland symptomen var hudproblemen primära. Att det fortfarande är så bekräftas av Rigmor Granlund-Lind et al. i Läkartidningen nr. 7/2002.

 

Den arbetshypotes jag arbetar efter är att strålning från bildskärmar, lysrör, mobiltelefoner, eller andra strålkällor - direkt eller indirekt via interaktion med inre och/eller yttre kemiska föreningar - förändrar molekyler och celler i enlighet med klassisk strålningsbiologi (jfr. Gangi & Johansson, 1997, 2000; Johansson, 2004).

 

Utifrån de elöverkänsligas egna erfarenheter är det naturligt att utgå från hud. Dessutom uppvisar huden oftast principiellt samma morfologiska och patofysi­ologiska förändringar som återfinns i andra, mer svåråtkomliga organ.Mitt och mina medarbetares bidrag i sammanhanget gäller frågor rörande hudens cellers och perifera nervers normaltillstånd samt de förändringar dessa uppvisar till följd av såväl inre som yttre påverkan.

 

Den av oss använda metodolo­gien är lämplig för att specifikt studera skilda biokemiska budbärares lokalisation och funktion. Immunohistokemin har framtagits och utvecklats inom neurobiologi och allmän humanbiologi och finns väl förankrad i min egen forskargrupp, men även hos andra forskare på institutionen samt vid Karolinska Institutet.

 

Mastceller i fokus 

Den mänskliga huden är ett levande organ i ständig aktiv växelverkan med den yttre omgivningen och kroppens inre biokemiska miljö. Huden har flera viktiga sinnesfunktioner som ger organismen information om såväl ofarliga yttre objekt som hotande och skadeframkallande d:o. En stor mängd betydelsefulla, biologiskt aktiva, ämnen är idag kända, samt deras förekomst och funktion är delvis kartlagda både i nervsystemet och huden.

 

Tidigare studier av elöverkänslighet/bildskärmsskada har fäst uppmärk­samheten på bl.a. kroppens mastceller (Johansson et al., 1994a, 1996). Mastceller är nyckelceller för annan allmän överkänslighet såväl som för allergi och astma, och har en central roll i samband med olika typer av strålskador.

 

Av största intresse är våra studier av histamininnehållande mastceller, vilka inleddes med metodstudier (Johansson et al., 1994b) rörande själva färgningstekni­ken och dess applikation på human hud. Därefter följde en mycket viktig observa­tion, nämligen att histamin med största sannolikhet kan förekomma i nervtrådar i huden (Johansson et al., 1995), något som naturligtvis helt kullkastar många klas­siska modeller vad det gäller att förklara klåda, sveda, svullnad, m.m., samt hista­minets roll i överkänslighet och allergi. I en kontrollerad studie har jag och mina medarbetare också kunnat jämföra friska med elöverkänsliga personer vad det gäller förekomst av mastceller.

 

Det visar sig då att de senare har väsentligt fler cel­ler, att de ser större ut, att de ligger ytligare i dermis samt att de tycks ha en starkare immunofluorescens-intensitet (Johansson & Liu, 1994, 1995, 2004). I sammanhanget kan nämnas att vi tagit fram en metod för att simultant kunna studera just mastcel­ler och deras relation till peptidinnehållande nervtrådar i hud och slemhinna (jfr. Botchkarev et al., 1997).

 

Vid ett in vivo-experiment visade vi mycket klart att normala kutana mast­celler, från friska försökspersoner, kan förändras efter exponering framför vanliga PC- och TV-bildskärmar (Johansson et al., 2001). Vikten av dessa resultat är mycket stor. Att förstå de uppkomna resultaten med annat än elektriska och/eller magnetiska fält, ev. i samklang med någon omgivningskemikalie, är mycket svårt. Eftersom ingen försöksperson rapporterade några som helst subjektiva upplevelser torde det vara omöjligt att hävda en "psykologisk förklaringsmodell".

 

Alldeles nya studier av elöverkänslighet/bildskärmsskada har också fäst uppmärksamheten på kroppens nerver resp. mastceller. Dr. H. Kimata, Unitika Central Hospital, Kyoto, Japan, har nyligen (2002) visat att allergiska svar i huden förvärras av mikrovågor från mobiltelefon. Samtidigt sågs en ökning av substans P (SP) och vasoaktiv intestinal polypeptid (VIP) hos patienter med atopiskt eksem. Just interaktionen hud/mobiltelefoni ges nu alltmer internationellt intresse (jfr. Roelandts, 2003; International NIR Workshop & Symposium, 2004).

 

Rajkovic et al. (2003, 2004) har precis avslutat nya studier rörande påverkan av kraftfrekventa fält både på hud och på sköldkörtel. Detta arbete avses att vidare ut­vecklas i form av ett samarbete mellan universitetet i Novi Sad, Serbien, och Karo­linska Institutet.

 

Fortsatta studier 

Vi ser det som mycket angeläget att kunna fortsätta våra studier av elektro­magnetiska fälts påverkan på mastcellers frisättning av histamin och andra biolo­giskt aktiva ämnen, på lymfocyters viabilitet samt på de av oss nyligen beskrivna serotonin-innehållande melanocyterna (Johansson et al., 1998; Slominski et al., 2002, 2003).

 

Fortsatta studier av de intraepidermala nervtrådarna (jfr. Wang et al., 1990) och deras relation till mastceller resp. serotonin-immunoreaktiva melanocyter är viktiga.

 

Vi vill också ha möjlighet att fortsätta vår undersökning med avseende på ovanstående markörer samt markörer för celltrafik, proliferation och inflammation, hos friska visavi människor med funktionsnedsättningen elöverkänslighet.

 

Den medicinska forskningens uppgift är att öka kunskapen om olika sjuk­domar och funktionsnedsättningar. För elöverkänslighet är det av stor betydelse att klarlägga hudcellers reaktion på elektromagnetiska fält. Förutom möjligheterna till ökad förståelse av dessa hudreaktioner och symptom från nervsystemet kan man förvänta sig praktisk betydelse vid tillgänglighetsanpassning (elsanering) av arbetsplatser, bostäder, m.m.

 

 

Referenser 

Botchkarev VA, Eichmuller S, Peters EM, Pietsch P, Johansson O, Maurer M, Paus R, "A simple immunofluorescence technique for simultaneous visualization of mast cells and nerve fibers reveals selectivity and hair cycle--dependent changes in mast cell--nerve fiber contacts in murine skin", Arch Dermatol Res 1997; 289: 292-302 

Gangi S, Johansson O, "Skin changes in "screen dermatitis" versus classical UV- and ionizing irradiation-related damage--similarities and differences. Two neu­roscientists' speculative review", Exp Dermatol 1997; 6: 283-291 

Gangi S, Johansson O, "A theoretical model based upon mast cells and hist­amine to explain the recently proclaimed sensitivity to electric and/or magnetic fields in humans", Med Hypotheses 2000; 54: 663-671 

Granlund-Lind R, Lans M, Rennerfelt J, ["Computers and amalgam are the most common causes of hypersensitivity to electricity according to the sufferers' re­ports"] [Article in Swedish], Läkartidningen 2002; 99: 682-683 

International NIR Workshop & Symposium, Seville, Spain, 20-22 May 2004, http://www.icnirp.de/NIRProg.htm 

Johansson O, "Screen dermatitis and electrosensitivity: Preliminary observations in the human skin", In: Electromagnetic Environments and Health in Buildings (ed. D Clements-Croome), Spon Press, London & New York, 2004, pp 377-389 

Johansson O, Liu P-Y, "Remarkable mast cell changes found in so-called "screen dermatitis". Skin Pharmacology Society, London, 1994 (abstr.) 

Johansson O, Liu P-Y, ""Electrosensitivity", "electrosupersensitivity" and "screen dermatitis": preliminary observations from on-going studies in the human skin", In: Proceedings of the COST 244: Biomedical Effects of Electromagnetic Fields - Workshop on Electromagnetic Hypersensitivity (ed. D Simunic), EU/EC (DG XIII), Brussels/Graz, 1995, pp 52-57 

Johansson O, Liu P-Y, "Remarkable alterations are found in cutaneous mast cells of "screen dermatitis" patients", 2004, in preparation 

Johansson O, Hilliges M, Bjornhagen V, Hall K, "Skin changes in patients claiming to suffer from "screen dermatitis": a two-case open-field provocation study", Exp Dermatol 1994a; 3: 234-238 

Johansson O, Virtanen M, Hilliges M, Yang Q, "Histamine immunohisto­chemistry is superior to the conventional heparin-based routine staining methodo­logy for investigations of human skin mast cells", Histochem J 1994b; 26: 424-430 

Johansson O, Virtanen M, Hilliges M, "Histaminergic nerves demonstrated in the skin. A new direct mode of neurogenic inflammation?" Exp Dermatol, 1995; 4: 93-96 

Johansson O, Hilliges M, Han SW, "A screening of skin changes, with special emphasis on neurochemical marker antibody evaluation, in patients claiming to suf­fer from screen dermatitis as compared to normal healthy controls", Exp Dermatol 1996; 5: 279-285 

Johansson O, Liu PY, Bondesson L, Nordlind K, Olsson MJ, Lontz W, Verhof­stad A, Liang Y, Gangi S, "A serotonin-like immunoreactivity is present in human cu­taneous melanocytes", J Invest Dermatol 1998; 111: 1010-1014 

Johansson O, Gangi S, Liang Y, Yoshimura K, Jing C, Liu P-Y, "Cutaneous mast cells are altered in normal healthy volunteers sitting in front of ordinary TVs/PCs - results from open-field provocation experiments", J Cutan Pathol 2001; 28: 513-519 

Kimata H, "Enhancement of allergic skin wheal responses by microwave ra­diation from mobile phones in patients with atopic eczema/dermatitis syndrome", Int Arch Allergy Immunol 2002; 129: 348-350 

Rajkovic V, Matavulj M, Gledic D, Lazetic B, "Evaluation of rat thyroid gland morphophysiological status after three months exposure to 50 Hz electromagnetic field", Tissue Cell 2003; 35: 223-231 

Rajkovic V, Matavulj M, Johansson O, "Histological characteristics of cutane­ous and thyroid mast cell populations in male rats exposed to power-frequency elec­tromagnetic fields", 2004, to be submitted Roelandts R, "Cellular phones and the skin", Dermatology 2003; 207: 3-5 

Slominski A, Pisarchik A, Semak I, Sweatman T, Wortsman J, Szczesniewski A, Slugocki G, McNulty J, Kauser S, Tobin DJ, Jing C, Johansson O, "Serotoninergic and melatoninergic systems are fully expressed in human skin", FASEB J 2002; 16: 896-898 

Slominski A, Pisarchik A, Johansson O, Jing C, Semak I, Slugocki G, Wortsman J, "Tryptophan hydroxylase expression in human skin cells", Biochim Biophys Acta 2003; 1639: 80-86 

Wang L, Hilliges M, Jernberg T, Wiegleb-Edström D, Johansson O, "Protein gene product 9.5-immunoreactive nerve fibres and cells in human skin", Cell Tissue Res 1990; 261: 25-33

 


Rätt och fel om mikrovågor och mobiltelefoni

av Ragnar Forshufvud
(artikeln reviderad 30 mars 2005)

”Det är ju vanliga radiovågor!” 
Rätt eller fel, beroende på vad man väljer att kalla dem.
Korta radiovågor brukar kallas mikrovågor. Gränsen är flytande, den går någonstans mellan våglängden 1 meter och våglängden 30 cm, beroende på vem man frågar. Ungefärliga våglängder är för GSM-telefoner 17 cm och 33 cm, DECT-telefoner 16 cm, 3G-telefoner 14 cm, mikrovågsugnar och trådlösa nätverk 12 cm. Tycker man inte om ordet mikrovågor får man döpa om mikrovågsugnarna till radiovågsugnar.
 

”Radiovågor är oskadliga” 
Fel. Det finns inga belägg för att radiovågor är oskadliga. Under 1930-talet drabbades många radiotelegrafister på fartyg av ”operator´s disease” och blev tvungna att mönstra av. Marconi själv, som hade en kraftfull radiosändare ombord på sin lustjakt Elettra, fick vid 52 års ålder symptom som i dag kanske skulle kallas ”utbrändhet”. Han avled vid 63 års ålder, orsak troligen hjärtat. Den engelske forskaren Dolk och hans medarbetare undersökte hur vanligt det är med hudcancer och cancer i urinblåsan kring ett torn med FM-sändare. De fann att risken för att få dessa sjukdomar var större ju närmare tornet man bodde. Sambanden var signifikanta. (Am J Epidemiol 1997; 145:1-17.) Runt tre starka kortvågssändare i Schwarzenburg, Schweiz, fann man en ökad frekvens av sömnstörningar, nervositet, svaghet och trötthet, huvud- och ledvärk. Sändarna stängdes av 1998. Nära en stark kortvågs- och mellanvågs-sändare i Holzkirchen, Bayern, lider befolkningen av sömnstörningar, nervositet, ledvärk, ögonproblem, hjärt- och kärlstörningar, depression och huvudvärk.(Källa: W. Maes, Stress durch Strom und Strahlung.)

 

”Mikrovågor och radiovågor är en form av strålning”
Rätt. Strålning med en våglängd som är större än en tusendels millimeter brukar man kalla ”icke-joniserande strålning”. Motsatsen är joniserande strålning, och dit räknas röntgen, radioaktivitet, kosmisk strålning och även ultraviolett strålning.

 

”Det finns internationellt fastställda gränsvärden för icke-joniserande strålning”
Fel. De som talar om internationellt fastställda gränsvärden syftar på de riktvärden (”guidelines”) som utfärdats av ICNIRP, International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection. Flera länder, däribland Schweiz, Italien, Ryssland och Kina har vägrat att acceptera dessa riktvärden och har valt riktvärden eller gränsvärden som ligger betydligt lägre.

 

”ICNIRP är en FN-organisation”
Fel. Gruppe Hans-U. Jakob i Schweiz är en aktionsgrupp som hävdar att människor tar skada av alltför stark bestrålning med radio- och mikrovågor. I början av 2001 sände denna grupp en petition till generalsekreterare Kofi Annan. Innehållet kan sammanfattas så att man bad generalsekreteraren ersätta industrins representanter i ICNIRP med oavhängiga vetenskapsmän. Petitionen undertecknades av företrädare för 65 organisationer i många länder, representerande cirka 40000 medlemmar. Dessutom av 63 vetenskapsmän. 

Anmärkningsvärt är att Jakob och alla som undertecknade petitionen förutsatte att ICNIRP är en underavdelning av WHO, som är en FN-organisation.  

Efter flera påstötningar kom svaret efter 9 månader, undertecknat av WHO-direktören Ann Kern. ICNIRP är varken en WHO- eller FN-organisation, utan en privat icke-regeringsorganisation (NGO= non-governmental organization).

Den som tvivlar på dessa uppgifter kan studera ICNIRPs egna stadgar (”CHARTER ICNIRP”), där det sägs att ”The Commission…will collaborate where possible and mutually advantageous with international non-governmental organizations including ICRU and ICRP, and with international governmental organizations including United Nations organizations WHO, ILO, IAEA and UNEP…

 

”Icke-joniserande strålning som ger en uppvärmning mindre än 1 grad Celsius är oskadlig”
Fel. Detta är visserligen en helig dogm som envist upprepas av det akademisk-industriella komplexet, men förr eller senare måste man erkänna att den är falsk. Faktum är att det redan finns rekommenderade riktvärden som ligger långt under de nivåer som ger märkbar uppvärmning (många tiopotenser). Sålunda har ICNIRP satt ett riktvärde på 100 mikrotesla vid 50 hertz. SAR-värdet vid denna nivå är mindre än 3 nanowatt per kilogram, vilket är 700 miljoner gånger lägre än det SAR-värde som man accepterar för mobiltelefoner! Det kan tilläggas att 100 mikrotesla är alldeles för mycket – redan vid 1 mikrotesla brukar det märkas tydligt att människor inte mår bra, och det finns ett inofficiellt riktvärde vid 0,2 mikrotesla.
 

”GSM-nätets signaler är obetydliga jämfört med radio-och tv-sändarnas”
Fel. Professor Yngve Hamnerius mätte strålningen på 26 platser i västra och södra Sverige, i Göteborg, mindre tätorter och på landet. GSM 900 stod för 47 procent av den totalt uppmätta strålningen. Rapporten (på tyska) finns på adressen www.land-sbg.gv.at/celltower.

Sändarna för radio och TV är visserligen mycket starkare än GSM-sändarna, men i regel sätts de på höga master på stort avstånd från bostadsområden.


”Det finns inga vetenskapliga bevis för skadeverkningar vid låga nivåer”

Rätt. Det är bara inom matematiken och geometrin som man talar om bevis. Inom miljömedicinen talar man om ”påvisade samband”. Man ställer mycket höga krav för att erkänna ett samband som påvisat:

- Resultaten från en studie skall publiceras i en vetenskaplig tidskrift med peer review, vilket innebär att en vetenskaplig kommitté granskar allt som skall publiceras.

-  Ett annat, oberoende laboratorium skall göra om försöken på samma sätt och med samma sorts försöksdjur och få samma resultat,

-  De senare forskningsresultaten skall också publiceras i en vetenskaplig tidskrift med peer review.

-  Om dessa krav är uppfyllda kan det ändå resas invändningar, till exempel att den bakomliggande mekanismen inte är klarlagd, eller att man inte har påvisat ett dos-respons-samband (att starkare exponering ger tydligare verkan).

De flesta forskare finner det inte intressant att upprepa försök som andra redan har gjort. Det meriterar inte för nobelpris. Därför förekommer det mycket sällan att man uppfyller ovanstående krav och därmed åstadkommer ett ”påvisat samband”.

 

”Det finns tusentals studier som visar att mobiltelefoner är oskadliga”
Fel. Upphovet till denna lögn var en högre chef vid Motorola, som den 26 januari 1993 berättade för reportrar att ”tusentals studier” redan hade visat att mobiltelefoner var säkra.

Den 13 juli 1993 skrev den som ansvarade för CTIAs kontakter med industrin1, Cilie Collins, en brådskande begäran till Dr Om Gandhi vid Utahs universitet, en av pionjärerna inom forskningen om mobiltelefoner. ”Vi behöver kopior av alla rapporter om detta ämne som ni kan få fram och som kan göras tillgängliga för pressen” skrev Collins. Som ni vet är en av orsakerna till tidningarnas skriverier om cancerskräcken att industrin inte lyckades få fram de ´tusentals studier´ som har gjorts på mobiltelefonernas frekvens.”

Naturligtvis fanns det bara ett skäl till att industrin aldrig kunde få fram bevis för dessa ”tusentals studier”. Studierna existerade inte. Hela industrin beklagade det reflexmässiga ställningstagande som den hade gjort i början, när det visade sig att journalisterna skeptiskt började granska varje försäkran som industrin skulle komma att göra under de kommande årens politiska och vetenskapliga rävspel.
        Källa: Carlo, Schram: Cell Phones, sidan 14.

Kommentar: Det har sagts att skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv. Sagan om de ”tusentals studierna” lever vidare, ibland förstärkt till ”tiotusen studier”. I en broschyr som Ericsson har givit ut i Tyskland sägs under rubriken ”Mobiltelefoni är oskadligt för hälsan”:

”Under de senaste 50 åren har tusentals forskningar och studier ägnats åt inverkan på hälsan av elektromagnetiska fält.”

Påståendet är i sig själv oantastligt, men vad man inte säger är att det i de allra flesta fall har handlat om helt andra frekvenser än de som används för mobiltelefoni. Och i flera av de få fall där man verkligen ansträngt sig för att efterlikna den strålning som mobiltelefonerande människor utsätts för har försöksdjuren uppvisat allvarliga skador.

Man antyder alltså någonting – man låter läsaren tro att mobiltelefoni är oskadligt, och att detta bevisas av tusentals studier. Man sätter en rubrik som inte har någon täckning.
 

”Strålningen från basstationerna är så låg att man inte behöver diskutera den”
Fel. Eftersom strålningen från basstationerna är så mycket lägre än de rekommenderade riktvärdena (ofta mer än 1000 gånger lägre) trodde man länge att det var onödigt att studera inverkan på hälsotillståndet. Men då tänkte man inte på

 -  att riktvärdena grundar sig på en felaktig förutsättning (den ”heliga dogmen”)

 -  att tidsfaktorn är oerhört viktig. Vi tål att kortvarigt utsättas för ett starkt buller, men ett svagt störande ljud som pågår hela natten kan knäcka oss.

Bitter erfarenhet, rapporterad av dem som hamnat mitt i strålknippet från sändare på mindre än 100 meters avstånd, föranledde till slut vetenskapliga studier av hur folk mår nära basstationerna. Ännu har bara preliminära studier gjorts, så kallade förstudier2, men resultaten av dessa är mycket oroande.

R. Santini, chef för det franska forskningsinstitutet INCA, publicerade år 2001 resultat av en förstudie, en enkätundersökning, som kunde sammanfattas så: Ju kortare avstånd till närmaste basstation, desto sämre välbefinnande. År 2003 publicerade E.A.Navarro och medarbetare en enkätundersökning som gjorts i La Ñora, Murcia, Spanien, och som kompletterats med mätningar av mobil-strålningens intensitet i deltagarnas sovrum. Resultatet kan sammanfattas så: Ju högre fältstyrka i sovrummet, desto sämre välbefinnande.

Vid båda dessa förstudier fick deltagarna själva anmäla sitt intresse av att vara med. Man kan därför inte förutsätta att de var representativa för hela befolkningen. Det är önskvärt att försöksledningen styr valet av deltagare så gott det går. Vid enkätundersökningar måste dock deltagandet alltid vara frivilligt.

En studie som gjordes av H-P. Hutter, H.Moshammer och M.Kundi vid Wiens universitet var föredömlig på flera sätt: Man valde ut områden där det inte hade förekommit några protester mot basstationer, och man avslöjade inte för deltagarna att det handlade om något annat än den allmänna miljöns påverkan på hälsan. Även här fann man att välbefinnandet var sämre ju högre den uppmätta fältstyrkan var. Symptomen uppträdde redan vid nivåer som låg betydligt under 1 milliwatt per kvadratmeter. Om man nu vill göra en större studie på samma sätt, utan att avslöja för deltagarna vad det handlar om, så bör förstudien inte publiceras, och därför är den inte heller publicerad på annat sätt än som ett bidrag till en konferens på Rhodos år 2002.

Mycket oroande är den undersökning som gjordes av en grupp husläkare i den tyska staden Naila. Det statistiska underlaget bestod av uppgifterna ur journalerna för sammanlagt 967 patienter. Man jämförde dem som bodde närmare basstationen än 400 meter med dem som bodde längre bort (upp till 1 km från basstationen). Det visade sig att patienterna i den inre zonen hade insjuknat i cancer i betydligt större utsträckning än patienterna i den yttre zonen. I den inre zonen var cancerpatienterna i genomsnitt åtta år yngre. För åren 1999 till 2004,

5-10 år efter det att basstationen tagits i drift, var den observerade frekvensen av upptäckta elakartade tumörer tre gånger högre i den inre zonen än i den yttre. Studien har granskats utan att man har funnit några allvarliga svagheter, men det anses ändå angeläget att den upprepas. Läkargruppen i Naila har uppmanat läkare i andra orter med bara en basstation att göra liknande studier.

I Bayern undersökte man 38 gårdar med nötkreatur. Man mätte strålningen från GSM-nätet och andra sändare. Resultatet kan sammanfattas så: Ju högre nivåer, desto mer bekymmer med djuren. (Kastningar, missbildningar etc.) I flera fall var resultaten statistiskt signifikanta. Telekomindustrin, som finansierade studien till hälften, var med och formulerade slutrapporten. Den partilöse medlemmen av Bayerska delstatsparlamentet Volker Hartenstein har skrivit en kommentar till slutrapporten med skarp kritik i åtta punkter. Han ansåg att de underliga metoder som användes vid den statistiska bearbetningen var till för att  dölja sanningen. Hans kritik (på tyska) återfinns på www.buergerwelle.de/d/doc/aktuell/pmll.htmIntressant är att ingen av gårdarna hade en exponering som låg över 5,2 tusendelar av riktvärdet.  

Det viktiga med samtliga dessa studier är att de motbevisar den ”heliga dogmen” om den icke-termiska strålningens oskadlighet.

 

”Försök som visat skador på icke-termisk nivå har inte gått att upprepa.”
Har vi inte hört den visan förr? Påminner den inte på något sätt om sagan om de tusentals studierna? Måste vi inte, nu liksom då, kräva korten på bordet? Vilka studier är det som inte gått att upprepa? I vilken tidskrift har de misslyckade försöken redovisats? Och har de som gjorde de lyckade försöken fått komma till tals?

 

 ”Strålningen från en basstation är som ljuset från ett fyrtorn – den går bara horisontellt” 
Fel. Men den strålning som går snett neråt är betydligt svagare. Om man är på 25 meters avstånd från en mast där det sitter en horisontellt strålande antenn på 25 meters höjd så blir effekttätheten i ett typiskt fall lika stor som om man hade befunnit sig mitt för antennen på 500 meters avstånd. Men ofta lutar man antennen för att öka strålningen neråt, och strålningen kan dessutom på elektronisk väg ges en lutning neråt på 1-2 grader utan att det syns. 

Även bakåt och rakt neråt går en viss strålning, och ofta mäter man upp höga värden i ett hus där det sitter en antenn på taket.

Ragnar Forshufvud, civilingenjör
ragnar@fri.telenordia.se                

1. CTIA: Cellular Telecommunications Industry Association. Mobilindustrins branschorganisation.
2. En förstudie är en lågbudgetstudie som man gör för att ta reda på om det lönar sig att göra en större och mer påkostad studie

 

 

Som PDF kan hämtas:
Med Blåtand mot
"Du nya sköna värld"

Försiktighetsprincipen som försvann

Bredband - vad är det?