Från Rikskampanjens arbetsmöte den 23 september 2006, i Järna

Från de olika grupperna i landet rapporterades bland annat följande aktiviteter, ett axplock:

Vågbrytaren Pajala
Jenny Abelkader framför sin dansföreställning "Om det står en ängel i din trädgård" under hösten i Värmland och 12 november på Bohusläns museum i Uddevalla.

Vågbrytaren Umeå
Tre representanter från Vågbrytaren deltar i kommunens arbetemed miljömålet "säker strålmiljö".

Vågbrytaren Stjärnsund
arbetar med att påverka bygg- och miljö nämnd och övriga politiker.

Föreningen Vågbrytaren Väst
anordnade en manifestation i Göteborg 3 september med scen och partytält i samarbete med FEB Väst, Grön ungdom i Göteborg och Folkets Vilja.

Nätverket Vågbrytaren i Väst
har främst arbetat aktivt med insändare i olika lokaltidningar.

Vågbrytaren mellan Vänern och Vättern
arbetar med att överklaga master och det trådlösa bredbandet Wimax med hjälp av advokat.

Vågbrytaren Stockholm
Skriver och mejlar till miljö- och hälsoskyddsnämnden med krav att EU:s försiktighetsprincip ska följas i bygglovshanteringen av 12 3G-master som ännu inte beviljats. Gruppen stöder fem föräldragrupper med information, har skickat Bamberg-   appellen till vårdcentraler, m.m.

Lidingögruppen
Gunilla Ladberg visade en pamflett i färg. Den kommer att finnas på hennes hemsida http://www.ladberg.se Hennes skrift om mobiltelefoni har fått stor spridning och affischutställningen kommer att visas på gymnasiet/vuxenutbildningen.

Vågbrytaren Vadstena
har anordnat en lyckad föreläsning av professor em. Bertil Persson i våras, och fortsätter med utskick till lämpliga ställen och personer, tex vårdcentraler i Östergötland. De arbetar också för att få mobilfria vagnar inom länstrafiken.

I Norrköping
fortsätter man att dela ut information, framförallt Kalle Hellbergs skrift "Strålande tillvaro" samt en utvidgade barnfolder som gruppen producerat för lokalt bruk.

Vågbrytaren Sydost
har anordnat en offentlig föreläsning av Ulrika Åberg. Vågbrytaren Sydost omfattar Öland, Nybro, Kalmar, Söderåkra, Torsås och Emmaboda. Varje område arbetar för sig, eller två och två med uppvaktningar, föredrag och paneldebatter. Arbetet hålls ihop med styrgruppsmöten.

Vågbrytaren Östbo-Västbo
De inriktar sig på att få daghem och fritids DECT-fria enligt Vadstenamodellen.

FEB Väst
börjar åberopa socialtjänstlagen i sitt arbete när det gäller boende och lågstrålande zoner. De söker också vägar och kontakter till EU.

Nästa möte bestämdes till lördag 17 mars 2007 - plats meddelas senare.
Tills dess arbetar alla vidare med olika aktiviteter och framställning av informationsmateral.

Rapport  2005

Om att informera barn i mellanstadiet

Kerstin Vilselius berättar:

Jag var ute i en mellanstadieskola, söder om Stockholm, under en vecka i våras (2005) och berättade om risker med mobiltelefoni för mellanstadiebarn. Jag träffade varje klass under en timma och sammanlagd var det ca 250 barn som fick informationen.

Den som tog initiativet från skolan till detta, kontaktade Vågbrytaren Stockholm.

Min erfarenhet av detta är att det är viktigt att möta barnen på deras egen nivå. Det som för vuxna är självklart behöver illustreras med tydliga bilder, både visuellt och verbalt. Barnen har ingen aning om hur en mast fungerar och vad strålning egentligen är för något. Att förtydliga det blev därför viktigt för att de skulle förstå sammanhanget med de risker som finns.

Det som jag tyckte kändes angeläget var också att visa på barnen alternativa sätt att lösa problem som de brukar använda mobilen till. T ex att hålla sina överenskommelser istället för att ringa och ideligen ändra dessa. Att betrakta mobilen som ett verktyg istället för en leksak. Vi ägnade tid åt att reda ut skillnaden på en leksak resp. ett verktyg och kunde efteråt enas om att mobilen nog är ett verktyg. Vi drog sedan upp riktlinjer för hur och när man ska använda mobilen med utgångspunkt från det.

Jag tycker det är viktigt att visa på för barnen att det finns sätt att undvika eller minska mobilanvändandet, när man berättar om de faror som finns. Barnen blir annars väldigt rädda och då har man åstadkommit mer skada än nytta. Det gäller att ge dem hopp och samtidigt verktyg att hantera omvärlden med, för att de ska klara av att säga nej till något de fått veta är farligt.
 

Rapporter 2004

Startsidan