Nyhetsbrev till Vågbrytarens medlemmar, januari 2017, pdf
Nyhetsbrev till Vågbrytarens medlemmar, oktober 2016, pdf
Nyhetsbrev till Vågbrytarens medlemmar, januari 2015, kan
läsas här.
Nyhetsbrev till Vågbrytarens medlemmar, december 2013 kan läsas här.
Nyhetsbrev till Vågbrytarens medlemmar, mars 2013, kan läsas här.
Nyhetsbrev till Vågbrytarens medlemmar, april 2012, kan läsas här.

Medlemsblad nr 6 - samhällsperspektiv, som pdf
Medlemsblad nr 5 (om barn och trådlöst), i pdf-format
Medlemsblad nr 4 (miljöspecial), innehåll, hela Miljöspecialen i pdf-format
Medlemsblad nr 4, miljöspecial in English,
EMFs – an Environmental Issue

Medlemsblad nr 3 Hela Medlemsbladet (PDF)
Medlemsblad nr 2 Hela Medlemsbladet (PDF)  
Medlemsblad nr 1 Hela Medlemsbladet (PDF)
 



Vågbrytarens startsida

 


Adobe Reader är ett
gratisprogram för läsning
av PDF-file
r

 

Enstaka artiklar ur
Medlemsbladen:

Barn och mobil - en farlig kombination
Bina som försvinner - vår allvarligaste varningssignal?
Rapport, Transparensforum
REFLEX-studien
Grönmålning - skönmålning
Cherry-rapporten
Till alla landsting

Blod-hjärnbarriären
Mobiltelefonin folkhälsofara

Medlemsblad nr 6
Samhällsperspektiv
maj 2015
Innehåll: Krigsspel över Olympic Peninsula,  Det avbrutna samtalet - om hur vi gör oss tillgängliga i livet,  Hjärnkoll på mikrovågor.
Hela skriften finns här, pdf


Medlemsblad nr 5
Om barn och trådlöst
mars 2011
Ur innehållet:
Skydda barnen - använd sladdar!  -  Varningarna haglar om barns mobilanvändning  -  Epidemi av ADHD?   -  Barn och mobil, en farlig kombination  -  Trådlöst, huvudlöst, ansvarslöst och laglöst  -  Trådlösa nätverk och elektromagnetiska fält.
Hela skriften finns här, som pdf


Medlemsblad nr 4
Vågbrytarens miljöspecial

oktober 2010

Ur innehållet:  Bina som försvinner, vår allvarligaste varningssignal?  -  Fåglar flyger farligt  -  Levande skog eller mastskog?  -  Aktuella notiser
Hela miljöspecialen, pdf

Content in English: (download)
Tetra/Rakel and GSM Cell Phone Radiation Causes Obesity in Hamsters -   Disappearing Bees Our Most Serious Alarm Signal?  -  Horses Adversely Affected by Radio Waves  - Birds in Flight at Risk  -  No Birds Eat the Berries  -  Transmitters Removed – Birds Returned!  -  The Canary Bird that Recovered  -  The Carrier Pigeons that Disappeared  -  The Birds Have Disappeared  -  Cell phone Radiation Kills Fly Eggs  -  Living Forests or Tower Forests?  -  Pigs Miscarried  -  Observations Conducted on Milk Cows  -  Radiofrequency Radiation Causes Mutations  -  Cell Phone Pollution Contributes to Decrease in Frog Population  -  Dogs and Cats


Medlemsblad nr 3
maj 2005

Ur innehållet:  SSI:s transparensforum (sid 6-18)  -  REFLEX-studien - mobilstrålning är genotoxisk  -  Min vän Christer finns inte längre  -  Vetenskapsrådets rapport om EMF, Vågbrytarens inlaga  -  Verkligheten motsäger hypoteser  -  Ny Stewartrapport  -  Sammanfattning av Naila-studien  -  Inte bara i Sverige, kampen går vidare  -  Notiser  -  Bokrecensioner:
Hela medlemsbladet i PDF-format.

Tllägg: På sid 47 i nr 3 har en lokalgrupp av misstag inte förts in:
Vågbrytaren i Vadstena,
Kontaktperson GianCarlo Savoca, tel/fax 0143-108 42


Medlemsblad nr 2
februari 2003

Ur innehållet: Det ligger i samhällsekonomins intresse  -  Försiktighetsprincipen  -  Motorganisation till ICNIRP bildad  -  Grönmålning-skönmålning   -   Mobiltelefoni orsakar nervcellsdöd  -  Freiburg-apellen  -  Svart på vitt  -  Motstånd med framgång  -  Cherry-rapporten  -  Orsakar mobiltelefonin sparvdöd?
Hela medlemsbladet i pdf-format.
 


Medlemsblad nr 1

Innehåll i Vågbrytaren nr 1:  Det lönar sig att kämpa  -  Notiser  -  Saxat  -  Storföretagens diktatur  -  Mobiltelefoni  -  Blod-hjärnbarriären  -  Bokanmälan  -  Dikt  -  Telekomindustrins propaganda  -  Enkät till partierna
Hela medlemsbladet kan hämtas i pdf-format.
 


Enstaka artiklar ur medlemsbladen
 

Barn och mobil – en farlig kombination
Ur medlemsblad nr 5

Utbyggnaden av trådlös teknik har i ett slag förändrat vår miljö. Barn
anses vara mer känsliga för miljöpåverkan, men hela den trådlösa
utbyggnaden har hittills skett utan att det funnits någon relevant forskning
på möjliga effekter på just barn och ungdomar.

Mobilanvändning bland barn har ökat mycket snabbt de senaste 10 åren. En
undersökning från 2007 visade att 99 av 100 svenska gymnasieelever ägde
en mobil, trots att två tredjedelar trodde att den kan innebära hälsorisker i
framtiden 1. Enligt en rapport från Medierådet 2008 hade 77 procent av
barnen mellan 9 och 12 år en egen mobil. Vi vet inte hur många barn som
använder sladdlösa Dect-telefoner, men sannolikt finns de i de flesta hem då
över en miljon Dect-telefoner sålts per år under 2000-talet 2. De finns även i
många skolor och förskolor.

En studie har visat att vissa individer fick störd hjärtrytm av en Dect-telefon
(Havas 2009) 3.

Försäljningen av trådlösa datornätverk (Wlan/WiFi) till hemmen tog rejäl fart
under mitten av 00-talet, och sedan flera år får Wlan ofta ersätta kabelburen
internetuppkoppling i skolor.

All denna trådlösa teknik ger ifrån sig elektromagnetisk (EM) strålning i form av mikrovågor. Till skillnad från den mycket svaga naturliga strålningen från solen, är strålningen från trådlös teknik manipulerad (modulerad) och oerhört mycket starkare. Åtskilliga forskningsrapporter på växter, djur och människor har visat att denna onaturliga strålning kan vara mycket biologiskt störande 4.

Forskning saknas!
De olika mikrovågssignalerna från mobiler, Dect-telefoner, Wlan-nätverk och mobilbasstationer (master) bildar tillsammans en konstgjord ”strålningsdimma” eller ”elektrosmog”, och i denna miljö vistas våra barn dagligen, för att intn vuxna. Barn har en unik sårbarhet. När de växer och utvecklas finns det ’fönster av känslighet’ – perioder då deras organ och system kan vara särskilt känsliga för effekten av vissa miljöhot”7.

Forskaren Magda Havas, docent vid Trent University i Kanada, expert på biologisk påverkan från olika typer av elektromagnetiska fält, publicerade 2010 en film, där hon berättar om de skadliga effekter som kopplas till mobilanvändning 8.

Dr Havas förklarar varför

e säga dygnet runt. Detta trots att:

- forskning saknas på hur barn påverkas
- forskning saknas på långtids- och konstant exponering (för både barn och
vuxna)
- forskning saknas på effekter av den sammanlagda strålningsexponeringen
- forskning saknas på synergieffekter mellan t ex EM strålning och kemikalier.

Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap konstaterar i sin årsrapport 2010:
”Det finns för närvarande inte någon redovisad forskning om hälsorisker hos barn i relation till mobiltelefoni”.

I Ryssland pågår nu den första kontrollerade mobilforskningen på barn. Enligt Professor Jurij Grigoriev, tidigare chef för den ryska Strålskyddskommittén, RNCNIRP, har man sett att barnen (8-12 år) i den grupp som använder mobil, bland annat är mer okoncentrerade och ouppmärksamma än barnen i kontrollgruppen 5, 6.

Barn mer sårbara
Världshälsoorganisationen, WHO, uttalade sig 2003 om barns särskilda känslighet för miljörisker:
”Barn är annorlunda ä

barn är särskilt känsliga för mobilstrålning:

1. Barnens hjärnor absorberar mer energi än vuxna från en och samma mobil och energin tränger djupare in.
2. Sannolikheten för djupare liggande tumörer ökar när strålningen tränger längre in i hjärnan, och tumörer längre in hjärnan är mer dödliga.
3. Barns celler växer snabbare än vuxnas, vilket gör cancern mer dödlig.
4. Barns immunsystem är inte lika väl utvecklat som hos vuxna, och kan därför inte bekämpa cancertillväxt lika effektivt.
5. Allt fler barn börjar använda mobilen mycket tidigt, och exponeras därför under större del av sin livstid.

Därför menar dr Havas att det är mycket viktigt att barn under 16 år endast använder mobilen för korta och nödvändiga samtal. En mycket lång rad forskare, läkare och experter hävdar samma sak.

Och i skolan?
Mycket tyder på att vi skapar en miljö i skolan som faktiskt försvårar inlärning. Den kanadensiska organisationen NADD skriver 2009:
”Barn med inlärningssvårigheter kan vara ännu mer mottagliga för de negativa effekterna av trådlösa system på minne, inlärning, kognition, koncentration, uppmärksamhet och andra grundläggande färdigheter som är väsentliga för en stödjande inlärningsmiljö”9.

De genomsnittliga betygen för elever i årskurs nio sjunker för första gången på fem år enligt Skolverkets betygsstatistik för år 2009/10, skriver DN 10.
Hallands Nyheter (HN) rapporterar att eleverna i nian har fått sämre betyg och att Falkenbergsbetygen är sämre än genomsnittet i landet. Enligt journalisten
Mona Nilsson, författare till boken Mobiltelefonins hälsorisker – fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal, har Falkenbergs kommun utmärkt sig genom att vara bland de första kommunerna att satsa på trådlösa datanätverk i samtliga skolor och förskolor. De skolor där eleverna nu fått
sämst avgångsbetyg var enligt uppgift i HN också de skolor som var först i kommunen med en trådlös dator till varje elev 11.

I Storbritannien protesterar flera lärarorganisationer mot att barnen används
som försökskaniner.

På nätet kan du se BBC-reportaget: Wi-Fi: a warning signal.

                                                                    Ann Rosenqvist Atterbom

Noter
1 Norra Västerbottens Tidning, 23 april 2007
2 www.monanilsson.se/document/hardell-unga.pdf
3 www.scribd.com/doc/22021560/Wireless-Phone-Radiation-Linked-to-Heart-Irregularities
4 The BioInitiative Report. www.bioinitiative.org
5 Konferens november 2009 i Stavanger www.emf2009.no
6 Artikel i danska Arbejderen. 5 januari 2010. www.arbejderen.dk/print.aspx?F_ID=60637
7 WHO, Backgrounder N 3, 2003 www.who.int/world-health-day/previous/2003/backgrounder/
en/index.html
8 http://emf.mercola.com/sites/emf/archive/2010/02/04/cell-phones-are-the-cigarettes-of-the-
21st-century.aspx
9 The National Association for the Dually Diagnosed (NADD), Electronic Bulletin August
2009
10 www.dn.se/nyheter/sverige/niornas-betyg-lagre-1.1208482
11 http://hn.se/asikter/debatt/1.975808-granska-tradlosa-natverkens-halsoeffekter


 

 

Bina som försvinner
 - vår allvarligaste varningssignal?
Ur Medlemsblad nr 4, miljöspecial

Av de 200 000 arter blommande växter som finns på
jorden pollineras mer än tre fjärdedelar av bin. Så om honungsbina dör ut?


Så här skriver Jordbruksverket på sin hemsida:

”Bina är omistliga för vår mat och för ekosystemen
Bin och humlor har stor betydelse för pollinering av både odlade och vilda växter. Det ekonomiska värdet av pollineringen är svårt att uppskatta men torde vara mer än tio gånger värdet av honungen. Det betyder omkring 1-5 miljarder kronor bara i Sverige. Globalt sett är ungefär en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter, och omkring 85 procent av pollineringen görs av honungsbin.
Honungsbiet gör dock mycket mer för oss än producerar honung och pollinerar de växter vi odlar. Bin och andra pollinerande insekter spelar en oerhört viktig roll för att stödja ekosystemen och deras funktioner. Dessa så kallade ekosystemstjänster har ett värde som är enormt mycket större än värdet av bara själva pollineringen av odlade grödor. Det handlar bland annat om syre i luften, stabilisering av klimatet och vattnets cirkulation mellan växter, luft och hav.”

De första rapporterna kom från USA. Sedan har den visat sig ungefär samtidigt i alla delar av världen, den stora bidöden, eller bikollapsen, den som döpts till Colony Collapse Disorder, CCD. Och av allt att döma accelererar det.

I Europa, Amerika, Asien, Australien… försvinner bin från sina kupor, lämnar dem öde eller med den ensamma drottningen och övergivna larver. Vart tar de vägen? Hittar de bättre boplatser? Eller dör de? Ingen vet, eftersom de inte lämnar något spår efter sig. ”Det är som om en stor dammsugare kom från himlen och bara sög upp dem”, säger en biodlare 1. En biexpert påpekar: ”Om bina försvann på grund av något hot i omgivningen så skulle de inte ge sig av utan drottningen” 2. Och så har man gissat, på kvalster, virus, bekämpningsmedel…

Men egentligen vet vi varför, menar jag. Det är dock en högst obekväm sanning. Som mörkas med alla medel, eftersom telekomindustrin är vår tids höna som värper guldägg – och därmed vår guldkalv. Eller vår heliga ko. Bina försvinner på grund av den nya kommunikationsteknologin.


De elektromagnetiska krafternas unika betydelse
Vi kan aldrig förstå vad det är som sker förrän vi blir medvetna om de elektromagnetiska krafternas betydelse för allt liv på jorden. Tidigt under evolutionen valde naturen (eller vem det nu var) att satsa på elektromagnetiska signaler för att förmedla information snabbt och över stora avstånd, information som djur och växter behöver för sin livsprocess.

I alla levande varelser används sådana signaler för att styra och kontrollera livsviktiga funktioner, både i den egna kroppen och i kommunikation med omgivningen. Jordens magnetfält styr rörelser hos flyttfåglar, insekter, fiskar…Elektromagnetiska signaler ingår därför i fundamentet för allt liv 3.

Dessa signaler har ett par ytterst praktiska egenskaper. De färdas fort, nämligen med ljusets hastighet, och de tränger fram överallt. Alla varelser får därmed ögonblickligen tillgång till informationen. Det är det som gör systemet så användbart – och så sårbart. För det som vi alltid och överallt har tillgång till – kan vi inte heller skydda oss mot, det säger sig självt. Det är baksidan av medaljen. Antagligen är det inte särskilt smart att manipulera med detta. Men det är just vad all modern trådlös kommunikationsteknik gör. Den bygger på samma krafter, och vrider till dem.


Naturliga och konstgjorda fält
Vad händer då när de naturliga elektromagnetiska signalerna maskeras eller förvrängs av stora mängder mycket starkare signaler, signaler som dessutom har helt andra egenskaper än de naturliga? Ja någonting borde ju hända, konstigt vore det annars. Jag talar nu om konstant skiftande, pulsade (på-av-på-av) och modulerade (omformade) signaler. Sådana signaler förkommer inte naturligt utan kan bara åstadkommas med hjälp av modern digital teknik. De används i allt från några miljarder mobiler till militärens system av extremt starka sändare på olika håll på jorden. HAARP i Alaska är det allra starkaste. Kanske är det därför de första varningarna om försvunna bin kom från USA.

Jordens magnetfält känner vi alla till, och en del av oss har haft praktisk användning av det när vi använt kompass. Detta magnetfält varierar i intensitet men är stabilt till sin riktning, och vi kan därför lita på att kompassnålen alltid pekar mot norr. Det vill säga, så länge inte ett annat magnetfält finns i närheten och ställer till det, så att nålen börjar snurra eller peka fel. Men liksom jag har du kanske aldrig tidigare funderat över vad det där fältet i övrigt har för funktion?

Numera vet vi att jordens magnetfält är av grundläggande betydelse för många former av liv. Flyttfåglar, bin, fiskar och många andra djur, ja till och med bakterier som lever djupt nere i bottenslammet under oceanerna, orienterar efter jordens magnetfält. Dessa djur har kompassen inbyggd i kroppen.4

Jag blev särskilt nyfiken på bina. Hur hittar de egentligen tillbaka till sin kupa? Och jag hade ju hört något om en dans…

Binas nervsystem läser av den geografiska positionen och tiden på dagen genom att registrera riktningen och styrkan hos magnetfälten och vinkeln till solen. När av människan konstruerade, starkare magnetfält finns där, fungerar detta inte längre. Bina flyr från, undviker eller förvirras av (vilket ord man nu tycker är lämpligast att använda) konstgjorda magnetiska fält.

Många anekdotiska berättelser visar att detta är vad som sker. En är berättelsen om mannen i England som köpte ett vackert gammalt hus. Det fanns bara ett problem, nämligen trettio bisamhällen som också tyckte att de hörde hemma där. Två gånger inkallades firmor för att utrota bina men det var stört omöjligt att bli av med dem. ”De var överallt”, berättar ägaren. ”I duschen, i fönstren, i lamporna. Det kunde vara rätt farligt. Man kunde gå omkring barfota på natten och de var över hela golvet.”

När ägaren installerade trådlöst bredband (s. k. WiFi) hände dock något oväntat: bina försvann som genom ett trollslag och har sedan inte avhörts 5.

Från Australien berättar en man i ett mejl om vad som hänt sedan det kom upp en mobilmast i närheten.
”Besprutningsmedel används inte, men bina har minskat de tre sista åren och jag har lagt märke till det sedan de nya mobiltornen kom. Varje år var biträdet fullt av tusentals bin. På tre år minskade de till ett par hundra, förra året 100 och i år INTE ETT BI. Hälsningar George, (Australien)” 6.

Den sinnrika bidansen
Honungsbina hittar alltså tillbaka till sin kupa tack vare jordens magnetfält. Men inte nog med det. Ett bi som funnit läckra nektarfyllda blommor visar också för sina kamrater hemma i kupan var maten finns, genom att dansa en dans där jordens magnetfält och solens position på himlen ger koreografin. Där inne i kupans mörker berättar biet genom sin dans för sina kamrater om avståndet och riktningen till födan.

Om maten finns nära kupan dansar biet i en cirkel. Men om den finns längre bort är dansen betydligt mer intrikat. Biet dansar då först på en rak linje och sedan tillbaka i en halvcirkel, sedan åter längs den raka linjen och tillbaka i en halvcirkel åt andra hållet. Avståndet visas genom de oerhört snabba vaggningar, 200-300 per sekund, som biet gör med kroppen när det rör sig längs den raka linjen. Ju snabbare vaggningar (alltså ju högre frekvens) desto längre avstånd till maten. Vaggningarna genererar elektromagnetiska fält som kan mätas.

Vaggningarna sänder snabba vibrationer genom kupan, på 200-300 Hz (vibrationer per sekund). Dessa vibrationer registreras i de andra binas kroppar, och på det sättet byggs matbordets läge in som en ’kunskap’ hos kupans bin. En del mobilsändare använder samma frekvenser som bina, vilket innebär att bikupor inom dessa sändares räckvidd hamnar i sådana vibrationer, som rimligtvis också tas upp av andra bin.

Riktningen till födan och dess läge mot solen återges i dansen genom en vinkel mellan linjen till födan och solvinkeln. (Nu har jag bara nämnt de enklaste egenskaperna hos ett system som egentligen är mycket mer komplicerat). Så vad sker då när starka konstgjorda elektromagnetiska fält ger bina en helt annan ’information’? 7


Jag fylls av en djup vördnad när jag förstår hur sinnrikt detta system är byggt. Samma vördnad fyller mig alltid så snart jag lite mer på djupet lär mig något om hur naturen skapar och upprätthåller liv. Och jag tänker: NÄR NÄR NÄR ska den arroganta människan inse att hon ska arbeta med naturen och inte mot den?


Biologiska klockor och magnetit
Bina behöver läsa av tiden på dagen eftersom en del blommor öppnar sig vid vissa givna tidpunkter. Djuren har, liksom vi människor, inre biologiska ’klockor’ i sitt nervsystem. (Det har blommorna också, hur skulle de annars kunna hålla tiden? Också blommornas öppnande styrs med hjälp av elektromagnetiska signaler. Du ser, vi kommer inte undan dem.)

Biet kan känna av svaga variationer i jordens magnetfält (så svaga som omkring 26nT) 8. Om magnetfältet blir ungefär tio gånger starkare än jordens, börjar bina svärma bort från kupan.

Hur kan då bina känna av magnetism? I deras kroppar finns magnetit (Fe3O4), ett järnhaltigt magnetiskt ämne. (Det har visat sig att det finns hos många djurarter, inklusive i hjärnan hos människan, ja kanske hos alla varelser? Kanske är ingen art oberoende av de magnetiska fälten?) 9
Magnetiten påverkas alltså av magnetfälten. Men ämnet är ytterst känsligt, vilket betyder att även mycket små störningar från andra magnetfält torde ställa till det, så att biets dans skevar och ger fel information.

Det faktum att bina totalt och spårlöst försvinner kan mycket väl förklaras av att deras magnetiska orienteringssystem sätts ur spel eller förvirras av de konstgjorda magnetfälten. Detta räcker alltså gott som förklaring till Colony Collapse Disorder. Men det finns fler pusselbitar.


Immunförsvaret har kollapsat
Förutom alla försvunna bin har det dykt upp andra egendomligheter. Bin har börjat bli sjuka på ett nytt sätt. De angrips av många olika infektioner samtidigt, något som bikännarna inte har sett tidigare. ”Vi har aldrig sett så många olika virus tillsammans. Vi har också funnit svamp, flagellater och andra mikroorganismer. Denna mångfald av patogener är förbryllande.” (van Engelsdorp, 2007) 10. ”Det är mycket alarmerande att binas död hänger samman med symtom som aldrig beskrivits förut.” (Cox-Foster, 2007) 11. Binas immunförsvar har uppenbarligen kollapsat. En biexpert som dissekerat tusentals bin kommenterar: ”Det är nästan omöjligt att hitta ett enda bi som ser friskt ut” 12.


Märkliga beteenden
Som om det inte räckte med ovanstående, har man dessutom upptäckt att bin har börjat bära sig märkligt åt. Biodlare har iakttagit bin som plötsligt och omotiverat börjar mura igen sina kupor med propolis. Beteendet i sig är inte nytt utan finns inbyggt hos djuren, men bin har tidigare bara murat igen sin kupa vid stark kyla, då kupan har behövt extra isolering för att kolonin inte ska frysa ihjäl. Nu sker det plötsligt vid normala temperaturer. Tätningen leder till syrebrist i kupan, vilket bina försöker kompensera för genom att fläkta med vingarna. Men i en alltför välisolerad kupa leder fläktandet i stället till överhettning, vilket gör att vaxet i bikakorna smälter och hela kolonin dör ut 13.

En forskare som själv är biodlare berättar om nya beteenden hos sina bin: ”Jag observerade en uttalad rastlöshet i mina bisamhällen (ursprungligen omkring 40) och en starkt ökad tendens att svärma.(---) Bina byggde inte sina vaxkakor efter ramarnas konstruktion, utan slumpmässigt. På sommaren kollapsade kolonier utan någon synbar orsak. På vintern flög bina ut trots snö och minusgrader och frös ihjäl nära kupan.(---) Problemen började när flera sändare sattes upp i omedelbar närhet av mina kupor.” (Ruzicka 2003) 14.

När djur börjar bete sig på ett sätt som går helt på tvärs med allt de gjort tidigare finns det anledning att dra öronen åt sig. Då är det något i miljön som är fundamentalt galet.

Studier av bin
Det har gjorts en hel del vetenskapliga studier på bin och deras beteende, och vi vet därför ganska mycket om hur de påverkas av konstgjorda elektromagnetiska fält. Deras helt avgörande betydelse för många slag av grödor, bland annat i stora amerikanska odlingar, gör det ekonomiskt intressant att forska på dem.

I USA fraktar man bikupor på lastbil för att de ska pollinera de oerhörda mängderna av samma växt i de gigantiska monokulturerna, av mandlar, avocado, frukter… När en gröda har befruktats körs samma bin iväg till en annan monokultur och gör samma jobb där. I en monokultur blommar ju alla växter ungefär samtidigt och måste alltså pollineras samtidigt. Så gör vi människor ofta när vi odlar, men det är inte så naturen har ordnat det. Det naturliga är i stället att många olika arter växer huller om buller och blommar och pollineras vid olika tidpunkter, så att bina i sin omgivning finner nya näringskällor allt eftersom säsongen går. En av många orsaker till sårbarhet hos monokulturer är just att de behöver mängder av bisamhällen samtidigt.

Möjligen är just bin den djurart vi vet mest om i det här avseendet. Och bin är på flera olika sätt känsliga för förändringar i magnetfältet. Det är därför jag vågar påstå att vi egentligen vet att den moderna kommunikationstekniken är en stor bov, ja med all sannolikhet den största boven i dramat.

I en rad studier på 1970-talet utsatte man bin för elektromagnetiska fält av olika frekvens och undersökte följderna. Vid en frekvens av 50 Hz (och styrkan 110V/cm) blev bina rastlösa och rörde sig så mycket att temperaturen i kupan steg kraftigt. Bin började i det läget sticka ihjäl varandra, tydligen hade deras system för att känna igen kamraterna kollapsat. De drog också ut sina larver ur cellerna. Nykomna bin försvann från kupan igen, och de gamla bina började mura igen kupan. Vid andra frekvensområden fick man andra effekter. Bina kunde börja fladdra med vingarna på nya sätt eller de kunde försvinna från kupan 15.

Under 2000-talet har forskare vid Koblenz-Landau Universitet i Tyskland i flera studier utsatt bikupor för olika frekvenser från bland annat sladdlösa så kallade DECT-telefoner, och undersökt hur det påverkar olika aspekter av binas liv. Det kunde bli ökad tendens att svärma och att kolonin utvecklades långsammare. DECT-telefoner tyckte bina definitivt inte om, då kom nästan inga bin hem igen 16.


De livgivande rytmerna

Bina lever, liksom vi människor och andra djur, efter dygnsbundna rytmer som ställer in olika processer i kroppen (så kallade cirkadiska rytmer). För att dessa rytmer ska kunna upprätthållas är kryptokromerna avgörande.

Kryptokromer är ämnen som reagerar på vissa frekvenser av solljuset (blått-grönt) och omvandlar ljusenergin till kemisk energi som driver djurets biologiska klocka. (Processen kan liknas vid fotosyntesen då gröna växters klorofyll omvandlar solljuset till kemisk energi så att plantan kan växa.) Kryptokromerna ”mäter” mängden ljus som ju varierar under dygnet, och detta bidrar till att upprätthålla de cirkadiska rytmerna som reglerar halterna av olika ämnen i kroppen, vakenhet och sömn och produktionen av olika hormon, bland annat sömnhormonet melatonin. Kryptokromerna är, precis som magnetiten, magnetkänsliga 17.

Många livsavgörande processer styrs således av ämnen som reagerar på, och därmed är beroende av, jordens magnetfält.


Den livsviktiga kväveoxiden
Hört talas om kväveoxid? Kemisk beteckning är NO, för dig som är bekant med detta. Länge trodde jag att det ’bara’ var en luftförorening. Nu har jag lärt mig varför den är så exceptionellt viktig. Kväveoxid (även kallad kvävemonoxid) är en gas och en så kallad fri radikal: naturen använder den för att reglera vitaliteten, redan hos så primitiva varelser som bakterier 18.

Kväveoxid är nödvändig och välgörande för oss alla, men bara om den hälsosamma koncentrationen inte överskrids. Det gäller bakterier, bin, fåglar, människor… Många studier har visat att elektromagnetiska fält påverkar kväveoxiderna, men man har inte vetat hur. Inte förrän ganska nyligen. Det har nämligen visat sig att det enzym (NAFH) som är inblandat har en hög känslighet för – ja just det – elektromagnetiska fält från mobiler 19. Följden blir en obalans i cellerna med alltför höga halter fria radikaler, så kallad oxidativ stress. (Det är detta som vi vill motverka när vi äter antioxidanter, något som det talas mycket om idag.)

Energiomsättning och immunförsvar hör till det som skadas. Det handlar alltså om skador i livets själva byggstenar, cellerna.

I alla de här nämna processerna är magnetkänsliga ämnen inblandade. Följaktligen kan de alla störas av konstgjorda magnetfält.


Dimridåer
Det mörkas, som sagt (precis som tidigare skett med tobak, asbest och diverse gifter). Ett tydligt exempel är rapporten Massdöd av bin från Jordbruksverket (rapport 2009:24). Där avfärdas allt detta som osannolikt, detta med bara två (!) referenser (desto mer anmärkningsvärt i en skrift på 178 sidor som i andra resonemang har mängder av referenser). Den ena är en artikel i Bitidningen utan några vetenskapliga hänvisningar alls, och den andra en bok som inte diskuterar någon av de mekanismer som jag beskrivit här. Jag citerar ur rapporten:

4.4.1 Osannolika orsaker till massdöd av bin
En del orsaker har uteslutits som möjliga orsaker till massdöd av bin. Elektroniska störningar är således en osannolik orsak eftersom man inte har hittat något samband mellan samhällenas placering i förhållande till mobilmaster och förlusternas storlek (Kristiansen, 2007; Jacobsen, 2009).

Det är allt. Kommentar: man kan givetvis inte ta hänsyn till endast en typ av strålkälla, mobilmaster, eftersom det kan finnas många samtidigt. Det samband man ”inte har hittat” har av allt att döma ingen letat efter, rapporten har nämligen inga sådana referenser. Det enda som sägs är att även områden utan mobiltäckning har lidit biförluster. Men där kan ju ha funnits andra strålkällor, t ex från militära aktiviteter, som ofta är hemliga. Detta stycke är uppenbart skrivet för att lyfta bort en obehaglig möjlighet.

”Om jag fick i uppdrag att utrota bina…”
Binas liv bygger på samverkan med elektromagnetiska krafter. Hela deras arbetssätt slås i spillror av fält från trådlös kommunikation. Resultatet börjar vi se nu. Det som sägs i nedanstående citat verkar därför helt logiskt.
”Som fysiker och lärare i naturvetenskap vill jag säga att om jag fick i uppdrag att skapa en mekanism för att utrota bin från planeten skulle jag föreslå ett kommunikationssystem med pulsade (modulerade) mikrovågor som penetrerar naturen överallt på planeten. Det finns absolut ingenstans bina kan ta sig för att undkomma sådana mikrovågor” (Barrie Trower 2008) 20.
Just det. Så: Är detta vad vi vill?

Vi har här ett hot som av allt att döma är mer akut än klimatförändringarna. Men samtidigt oändligt mycket lättare att göra något åt – om bara viljan finns.

Det handlar ju faktiskt – bara – om att stänga av de trådlösa system som orsakar alltsammans.

Referenser
1. Biodlare i BBC News 08 06 06
2. Martin Weatherall, till EMFacts Consultancy, 07 04 22
3. Warnke, U: Bees, Birds and Mankind. Destroying nature by “electrosmog”, 2008
4. Warnke, se 3
5. inthesenewtimes.com/2009/04/14/is-colony-collapse-the-price-of-emf-progress/
6. www.emfacts.com.weblog
7. von Frisch, K: Tanzsprache und Orientierung der Bienen, Springer 1965
8. Warnke, se 3
9. Warnke, se 3
10. D van Engelsdorp, University of Pennsylvania, i en rapport 2007
11. D Cox-Foster, i CCD Working Group, i Spiegel 12/2007
12. endofempire.org/news_eoe.php?page=774
13. Warnke, se 3
14. Ruzicka, F: Schäden durch Elektrosmog, Bienenwelt 2003:10
15. Warnke, Insekten und Vögel erzeugen elektrische Felder. Unschau1975, 75 (15) Warnke und Paul: Bienen unter Hochspannung. Umschau 1976, 75 (13), Kirschwink, JL:artikel i Biosystems 1981:14(2)
16. Kuhn und Stever: Auswirkungen hochfrequenter elektromagnetische Felder auf Bienenvölker. Deutsches Bienen Journal, 4/2002 Harst, Kuhn, Stever: Can Electromagnetic Exposure Cause a Change in Behaviour? ACTA SYSTEMICA, vol. VI, 2006, nr 1
17. Goldsworthy, A 2009, The Birds, the Bees, and electromagnetic Pollution, www.mastsanity.org/index.php?option=com_content&task=view&id=269&Itemid=136
18. Warnke, se 3
19. Muller 1987, Friedman, J m fl: artikel i Biochem Journal 2007, 450,3
20. Barrie Trower i en presentation inför Beekeepers Association,
Glastonbury 2008 09 08

                                                        Gunilla Ladberg

 

 

 

Rapport från SSI:s Transparensforums andra seminarium
Ur Medlemsblad nr 3

Jag har varit med på SSI:s andra Transparensforum om mobiltelefoni den 9-10 februari 2005. Forskare, myndigheter, operatörer, diverse konsulter, Elöverkänsligas riksförbund och Vågbrytaren träffades på ett slott på Mörkö. Strålkastaren riktades mot den vetenskapliga forskningen och häpnadsväckande vetenskapligheter och ovetenskapligheter avslöjades.

Inga icke-termiska hälsoeffekter
Lars-Erik Holm, SSI:s generaldirektör, öppnade med ett litet anförande där han sa att det inte finns något som tyder på icke-termiska hälsoeffekter och att SSI inte kan göra bedömningar utifrån enstaka studier. Meningen med seminariet var att vi skulle "stretcha" varandra för att komma åt sanningen. Det gavs ingen tid åt att stretcha generaldirektören så hans ord fick stå oemotsagda. Han försvann dessutom ganska snabbt från seminariet. Det är väl enklast så när man är huvudansvarig. Har man inget hört eller sett så…

Vi strålar ur näsan
Göran Grimwall, Professor i fysik från KTH var först ut bland föreläsarna. Vi fick reda på att vi får en väldig värmeutveckling i hjärnan av att lösa korsord, och att vi faktiskt strålar ur näsan. Grimwalls inledning måste för den okunnige ha satt oss "strålningsoroliga" i ett löjets skimmer. Varför är vi oroliga för små lågstrålande mobiltelefoner när vi själva har värsta laserkanonen i näsan?

Hur hade det varit om seminariet i stället inletts av en seriös person som berättat hur många el- och mastflyktingar vi nu har i Sverige? Någon som också kunde lyft fram det oroväckande framtidsscenariot i lundagruppens forskning?

Perforerad blodhjärnbarriär är en icke-termisk effekt
Jakob Eberhardt, var den av lundaforskarna som fått i uppdrag att presentera deras alarmerande forskning. Honom fick vi däremot "stretcha" och det var tur för annars hade ingen förstått allvaret i deras rön. Här är essensen i lundagruppens forskning som tyvärr inte helt kom fram på seminariet:

Forskningen visar att ytterst svaga doser mobilstrålning kan perforera hjärnans skyddande barriär och bl.a. orsaka en alltför tidig demens. Studierna är visserligen gjorda på råttbarn, men resultaten går att överföra på människobarn eftersom blodhjärnbarriären fungerar ungefär lika på alla däggdjur.

Lundaforskarna är det 16:e forskarlaget som sedan 1988 sett att mikrovågor perforerar BBB (blood-brain barrier). Deras resultat är alltså det 16:e återupprepningsförsöket! Efter dem har tre laboratorier upprepat resultaten. Sammanlagt 19 forskarlag som ser samma sak! Att SSI fortfarande talar om enstaka studier måste betyda att myndigheten saknar matematisk kompetens.

Sitt stora genombrott nådde lundaforskarna när de efter endast två timmars bestrålning med låg intensitet väntade med att avliva råttorna i 50 dagar. Strålningen motsvarade 180 meter från en 50 W mast, eller 1,85 meter från en telefon som ger 1 W/kg. Man såg att strålningen hade öppnat blodhjärnbarriären och att den släppt igenom stora skadliga proteiner. Proteinerna hade i sin tur orsakat omfattande hjärncellsdöd.

De så kallade återupprepningsstudierna
är sällan återupprepningar!
Eftersom SSI hävdar att det finns forskare som inte kunnat återupprepa lundagruppens forskning så frågade jag Eberhardt om de andra laboratorierna också väntat 50 dagar innan de avlivat sina råttor. Det har de inte gjort, var svaret. En amatör frågar sig då hur man kan kalla något för ett återupprepningsförsök när det inte är det?

Igor Belyaev, från Stockholms universitet, påpekade att när man återupprepar studier använder man sällan samma frekvens, utan man fokuserar på strålningens styrka. Man kan då få helt andra resultat. Själv har han sett att GSM frekvensen 905 MHz inte ger några effekter, men däremot att det uppstår DNA-skador av GSM-frekvensen 915 MHz och 3G frekvensen 1947,4 MHz. Om man vid en återupprepning av Belyaevs försök tar andra frekvenser kommer man naturligtvis inte fram till samma resultat. En forskare som mobilindustrin anlitar är antagligen en som visat stor begåvning att göra återupprepningar som inte är återupprepningar.

Belyaev kommer att lägga ut sin föreläsning på sin hemsida (members.chello.se/igor.belyaev).

Är en hörselnervstumör en hjärntumör?
Nästa exempel på märkligheter i forskningen stod Maria Feychting, Karolinska institutet, för. Hon visade ett diagram och sa: Vi ser ingen som helst ökning av hjärntumörer. Jag blev förvirrad. Feychting var i radion för några månader sedan och berättade att man sett en fyrdubblad risk att få en hörselnervstumör efter 10 års mobiltelefonanvändning. Jag frågade: Är inte en hörselnervstumör en hjärntumör? Svar: Njae, inte riktigt, den är godartad. Den sitter visserligen på huvudet men liksom inte riktigt i hjärnan.

Vetenskaplig klarhet? Den vetgirige kan studera var Acusticus neurom (hörselnervstumör) sitter, på docent Hans Bolanders hemsida www.anst.uu.se/hansbola. Hans Bolander finns på Akademiska sjukhuset i Uppsala.1 För er som inte har Internet kan jag berätta att tumören står först i raden under rubriken: Primära tumörer i hjärnan. Där finns också en bild, där den ligger som en knöl en bra bit in bakom ytterörat.

Feychtings diagram visade endast svårartade (maligna) tumörer fram till år 1998. Jag fick ingen klarhet i varför diagrammet slutade där. Jag undrade om hon till nästa dag kunde göra ett diagram som tog med även de godartade (benigna) tumörerna fram till dags dato. Det kunde hon inte. Dessutom visade diagrammet endast när män i åldersgruppen från 40 till 59 fått hjärntumörer. Antagligen för att deras kurva är rak och fin, dvs den visar ingen ökning. Hade hon visat diagrammet för åldersgruppen 60 till 79 hade vi fått se en ökning från år 1995 -98. Varför visade inte Feychting det diagrammet? Och hur ser kurvan ut efter 1998?

Vad hände åren 1997-98
Varför slutade Feychtings diagram år 1998? Ett diagram fram till våra dagar bör ha visat på en ökning eftersom både hennes och Hardells studier har visat på ökad risk för hjärntumören hörselnervstumör efter långtidsanvändning. Från en säker källa på Radiumhemmet har jag hört att tumörer i huvud och hals ökar starkt.

NMT telefoner fanns från 1981 men det var 97-98 som GSM telefonen hamnade i var mans hand. Både den aktiva (telefon vid örat) och den passiva strålningen från master och andras telefoner ökade naturligtvis tusenfalt. Det var också då man installerade trådlösa telefoner på arbetsplatser. Flygplatser, affärscentra m.m. fick s.k. "Hot Spots" (trådlös Internetuppkoppling) och man började med digitala radiosändningar.

Jag har tagit del av intressanta studier gjorda av Olle Johansson, KI, och Örjan Hallberg. De har bl.a. satt samman ett diagram för långtidssjukskrivning och antalet "öronminuter" i mobiltelefon. Bägge kurvorna följer plötsligt varandra och går tvärt uppåt. Gissa när? Jo, i slutet av 1997.

Försiktighetsprincipen
Vi fick inte beröra försiktighetsprincipen, den ska "stretchas" vid nästa Transparensforum i Stockholm den 12-13 maj. Men den dök ändå upp här och var, tex undrade professor Clas-Otto Wene, från International Energy Agency i Paris, om inte SSI lagt ribban lite väl högt innan försiktighetsprincipen träder i kraft. Han borde ha vänt sig till Socialstyrelsen, för enligt SSI:s Lars Mjönes har SSI inga mandat att tillämpa miljöbalken, de följer strålskyddslagen. SSI påstår att det är Socialstyrelsen som ska göra bedömningen om och när miljöbalkens försiktighetsprincip är tillämplig. Socialstyrelsen säger å sin sida att det inte finns någon som helst anledning att misstänka att den "passiva strålningen" från master och andras mobiltelefoner skulle vara hälsofarlig. SoS bedömning gjordes av miljöskyddsinspektören Bo Pettersson och en jurist år 2002. Underlaget var forskningssammanställningar, den senaste daterad 2001.

Transparensforumet klargjorde att dessa sammanställningar är minst sagt urvattnade konsensusprodukter. För att komma med i en forskningssammanställning måste studierna ha publicerats (dvs granskats och godkänts av forskare och därefter publicerats i ansedda vetenskapliga skrifter). När studien till slut efter alla dessa processer (som kan ta år) står där i en sammanfattning går den knappt att känna igen. Jag påpekade det orimliga i att man gjorde en riskbedömning utifrån sammanställningar.

Vi svenskar sätter fortfarande stor tillit till våra myndigheter. Därför blir den falska tryggheten dubbelt förödande.

EMF är allergiframkallande
Myndigheterna har en tendens att svamla när frågan om elöverkänslighet berörs. Man vill gärna leda tankebanorna till att det nog är något psykiskt. Men det finns allt fler belägg för att elöverkänslighet har med EMF (elektromagnetiska fält) att göra.

Vi kan ta Olle Johanssons mastcellstudie från –95 som ett exempel: Friska försökspersoner satt med ryggen mot en bildskärm. De var inte oroliga att det skulle vara farligt för dem. De kände inget speciellt förutom att det var lite tråkigt. Ändå reagerade mastcellerna i deras hud med stark stress. Olle Johanssons studie lyftes nu fram på Forumet av Lars- Gunnar Gunnarsson, Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Örebro. Han menade att den är ett vetenskapligt belägg för att vår kropp regerar med fysisk stress på EMF.

Johanssons mastcellstudie fick vänta sex år på att bli publicerad! Hade inte han legat i så hade den nog aldrig publicerats. Studien har varit med i några sammanställningar, motvilligt presenterad som lite kuriosa. Hur troligt är det att en miljöinspektör och en jurist på Socialstyrelsen fattar vidden av vad studien egentligen säger? Mastceller har vi i ögon, hud och i alla slemhinnor. De finns t.ex. i magens och underlivets slemhinnor samt i hjärnhinnorna. Och inte minst i hjärtvävnader. När mastcellerna blir retade av EMF kan det leda till sveda, klåda, svullnad, snorighet, inflammation m.m. När belastningen blir för stor kan resultatet bli elöverkänslighet!

Kravet på konsensus är förödande
Studier som visar på sådant som forskarsamhället tror är omöjligt, eller forskningsresultat som stora ekonomiska intressen vill hålla i det fördolda, har väldigt svårt att bli publicerade. Alltså kommer få av dem med i forskningssammanställningarna. Risken är överhängande att våra skyddsmyndigheter återigen inte vill se riskerna förrän det råder konsensus i forskarsamhället. Att tobaksrökning är farligt var forskarsamhället eniga om först för några år sedan. Att passiv rökning är farligt är fortfarande inte helt bevisat enligt vetenskapen. Det är idag ett politiskt beslut.

Nu väntar vi på att vetenskapen ska klargöra att EMF är farligt! Den dagen forskarna är eniga om det undrar jag om vi över huvud taget har något förstånd kvar att begripa det med.

Framtidshopp?
Vi Vågbrytare lyckades framföra våra synpunkter. Vi hade stort stöd av varandra och inte minst ett fantastiskt stöd av Igor Belyaev, som ideligen hoppade upp och hävdade att icke-termiska effekter visst finns. Vår gamle kombattant Bo Pettersson från Socialstyrelsen har lämnat sin post. På hans stol sitter nu Martin Tondel. Han lyssnade och tog in information från alla håll. Förhoppningsvis kommer han att profilera sig genom att axla sitt ansvarsfulla uppdrag med sann objektivitet, lagkunnighet, klarsyn och civilkurage.

1/ Fullständig webbadress till docent Hans Bolanders klassificeringslista är
http://www.anst.uu.se/hansbola/Tumor/tumor_list/klassifikation_projekt.html

 

 

 

REFLEX-studien – EU-finansierad forskning:
Mobilstrålning är genotoxisk
Ur Medlemsblad nr 3

Det stora riskbedömningsprojektet och EU-satsningen REFLEX på hur levande celler påverkas av elektromagnetiska och radiofrekventa fält från mobiltelefoni är nu slutrapporterad. Slutsatserna är skrämmande. Strålningen skadar arvsmassan i levande celler från djur och människor. Den skadar DNA och den skadar enzymprocesser som reglerar kroppsliga funktioner.

REFLEX-projektet var ett forskningsprogram som kostat mer än 3 miljoner euro och omfattat en mängd studier av 12 forskarlag. Två av dessa forskarlag visade att lågfrekventa elektromagnetiska fält har en genotoxisk effekt på mänskliga celler. Dessa effekter bekräftades av ytterligare två laboratorier utanför projektet, innebärande att totalt 4 laboratorier visade gifteffekter på arvsmassan av lågfrekventa elektromagnetiska fält. Effekterna sågs när cellerna exponerades i intervaller med pauser emellan, men inte då de exponerades kontinuerligt. Effekten på cellnivå ökade med ökande ålder hos givaren. Celler som saknade normala reparationsmekanismer reagerade också starkare. Fynden visar att effekterna både skadar arvsmassan direkt och påverkar kroppsliga funktioner.

Skadar DNA
När det gäller radiofrekventa fält, däribland mobiltelefonstrålning, visades tydligt att radiofrekvent strålning orsakar enkla och dubbla brott på DNAsträngarna. Celler visade effekter redan från 0,3 W/kg (gällande gränsvärdet i
Sverige är 2W/kg). Kromosomförändringar observerades vid 1,5 W/ kg. Gränsvärdet påstås ha stor säkerhetsmarginal, men då bör man inte göra fynd som ens är i närheten av gränsvärdet.

Dessutom observerades ännu en gång att mobilstrålning orsakar en ökning av stressproteiner. Stressproteiner är kända för att reglera celldöd. Om celldödsprocessen störs kan det leda till tumörer. Professor Frans Adlkofer, som varit projektledare, skriver i en kommentar till fynden att det man observerar beror på en indirekt verkan av radiofrekvent strålning på cellernas DNA, och en förklaring som har vetenskapligt stöd är att det sker genom frisättning av fria radikaler.

– Det är väl känt att en balans i fria radikalstatusen är en förutsättning för att bevara hälsan och att en obalans främjar åldrandeprocessen och utvecklingen av kroniska sjukdomar som cancer och neurodegenerativa sjukdomar, skriver Adlkofer.1

Nuvarande gränsvärden otillräckliga
I en kommentar till sina resultat skriver professor Hugo Rüdiger från Wien att eftersom man ser tydliga effekter på cellnivå redan vid 0,3 W/kg, visar detta tydligt att nuvarande gränsvärden är otillräckliga.

– RF-exponering ledde till en 100-faldig ökning av genotoxiska effekter. Vi visar också att effekterna är beroende av celltyp, exponeringstid samt om exponeringen är i intervaller. De tidigare studier där man inte sett någon liknande effekt baseras på enbart lymfocyter och kontinuerlig exponering, skriver Hugo Rüdiger.2

Forskaren professor Dariusz Leszczynski, Finland, skriver i en kommentar till fynden om stressproteiner att förutom att de kan bidra till uppkomst av cancer så finns dessutom studier som visar att stressproteiner ökar cancercellers resistens mot cancermediciner. Leszczynski menar också att stressproteiner kan vara en
mekanism bakom andra forskares fynd att blodhjärnbarriären blir mera genomsläpplig.

REFLEX-resultaten är ytterligare en bekräftelse på det som redan är visat. Redan år 2000 redovisade ass. professor Neil Cherry, Nya Zeeland, att många olika, oberoende laboratorier visat att lågfrekventa och högfrekventa elektromagnetiska fält orsakar kromosomförändringar som dubbla DNA-strängbrott.3 Enligt Cherry fanns extremt starka belägg för att elektromagnetiska fält är genotoxiska även vid nivåer som man kan exponeras för från mobilbasstationer. Lai och Singhs forskning, som redan i mitten av 90-talet visade skador på DNA, har kritiserats därför att effekten var så låg att DNA-skada inte var möjlig. Men nu kommer de resultaten i nytt ljus. Det som visats i REFLEX-provrören har alltså redan visats i djurförsök.

Hög tid för försiktighetsprincipen
Enligt professor Hugo Rüdiger är resultaten så allvarliga att man måste formulera användarråd för mobiltelefoner. Mobilen bör endast användas när det är absolut nödvändigt, säger han till Berliner Kurir.4

Adlkofer säger att även om det inte med dessa resultat är bevisat att radiofrekvent strålning bidrar till cancer och andra kroniska sjukdomar är trots allt sannolikheten förstärkt, mot bakgrund av flera epidemiologiska studier.5

– Hittills har industrin och beslutsfattande politiker ansett att inga biologiska effekter som uppstår under nuvarande gränsvärden kan leda till sjukdomar och att man därför inte bör vidta försiktighetsåtgärder eftersom det skulle öka oron bland befolkningen. REFLEX visar att det ställningstagandet är felaktigt. Det är på tiden att beslutsfattande politiker och industrin erkänner att försiktighetsprincipen måste tillämpas för att skydda befolkningen, skriver Adlkofer.

Professor Lennart Hardell, forskare och cancerläkare, säger att dessa resultat innebär en svidande kritik mot våra myndigheter och mobiltelefonindustrin som propagerar för mobiltelefontekniken och utbyggnaden av 3G-systemet:

– För det första har man nu en biologisk mekanism för hur cancer kan uppkomma. För det andra visar detta att gränsvärdet är alldeles för högt. Här ser vi de lägsta effekterna vid 0,2 W/kg och om vi ska lägga in en säkerhetsmarginal på 50 så hamnar vi på 0,004 W/kg. Man kan i princip döma ut dagens mobiltelefoner.

Vet inte om REFLEX
På många ställen där man borde veta om och bry sig om REFLEX, låtsas man fortfarande inte om den. Kort efter att REFLEX-resultaten publicerats ger EUkommissionen ut ett pressmeddelande som talar om att den elektroniska kommunikationsmarknadens framtid ”ser god ut” och att 83 procent av medborgarna i EU nu använder mobiltelefoner och antalet användare fortsätter att stiga.

Miljöminister Lena Sommestad hade också, kort efter att REFLEX publicerats, ett möte med mobiltelefonindustrin där det diskuterades vilken information som allmänheten i Sverige kan få. Sommestad fortsätter samma beteende som Adlkofer skarpt kritiserar:

– Det finns en oro men några hälsorisker har inte kunnat påvisas. Oron är större än det finns skäl att känna, säger hon till TT. 6

Finns det något alarmerande i att man nu tydligt visat genotoxiska effekter på cellnivå långt under gällande gränsvärden?

Monica Lövström, politiskt sakkunnig vid Miljödepartementet, svarar att man inte diskuterade resultaten från REFLEX eller fynden om ökad risk för hörselnervstumör vid mötet.

– Vi hade inte den typen av diskussioner. Vi talade om att det finns studier som kan ge anledning till att man kan känna ökad oro, och då ska man kunna få råd om hur man kan minska sin exponering.

Har allmänheten i Sverige rätt att få veta att strålningen är genotoxisk på cellnivå?

– Myndigheterna har att göra en bedömning utifrån forskningsläget. Det är därför som man gör på det sätt som man gör i dag.

Ogillad av industrin
Frågan är hur ministern kan veta att oron är större än det finns skäl att känna, när myndigheterna sköter sin granskande uppgift på det sätt som man gör i dag. Att mobilstrålning kan skada DNA är något som SSI under hösten runt om i landet hävdat inte kan ske.

Finns det någon anledning för SSI att förändra sin riskbedömning och rekommendationer om tillåtna gränsvärden?

– Jag känner inte till REFLEX så där väldigt mycket, säger Lars Mjönes, SSI. Vi avvaktar SSIs vetenskapliga råds rapport som kommer före jul. De granskar REFLEX, som ju inte är okontroversiell. Exempelvis har man inte varit överens om slutdokumentet som har arbetats om i flera omgångar.

Experter i ankdamm
Lars Mjönes avslöjar att Bernard Veyret i SSIs vetenskapliga råd har deltagit i diskussionerna om slutdokumentet. Berliner Kurier skriver också den 8 december att egentligen skulle studien ha presenterats redan 2003, men en forskargrupp som stod nära industrin försenade slutrapporten.7

– Beslutet att förlänga REFLEX-kontraktet till maj 2004 orsakades av att fler experiment skulle genomföras för att validera resultaten. Veyrets representant i REFLEX var den som var mest kritisk till resultaten om genotoxitet och påverkan på proteiner, det vill säga projektets viktigaste fynd, säger Franz Adlkofer.

Bernard Veyret sitter på ett stort antal stolar i frågan: han är liksom Anders Ahlbom medlem i ICNIRP, som fastslagit de gränsvärden som nu visats otillräckliga. Han deltar såväl i svenska som franska statliga expertutredningar och är forskningsdirektör vid ett laboratorium i Bordeaux som till 30 procent finansieras av medel från industrin.8 Enligt Microwave News vänder sig gärna industrin till hans laboratorium när de vill känna sig trygga med resultaten.9  Veyrets laboratorium var också ett av de två REFLEX-laboratorier som inte såg effekter av radiofrekventa fält, tvärtemot vad hela sex andra laboratorier observerade. Vid ett anförande vid IRPAs kongress i maj 2004, när REFLEX-resultaten varit kända i nästan ett år, påstod Veyret att det inte finns belägg för genotoxitet av mobilstrålning.10

– Faktum är att industrin inte alls tycker om REFLEX-resultaten, säger professor Hugo Ruediger.11

Till Ny Teknik den 8 december säger professor Anders Ahlbom, ordförande i SSIs vetenskapliga råd som nu granskar REFLEX, mot bakgrund av sina fynd att långvarig användning av mobiltelefon ökar risker för hörselnervstumör 4 gånger:

– Men vilken den biologiska förklaringen är och om det finns någon, det vet vi inte.12

I REFLEX-rapporten står det på sidan 226 att det inte längre finns någon grund för Ahlboms påstående: ”Det finns inte längre någon grund till att påstå att vi inte känner till någon biologisk förklaring till vilken kronisk sjukdom som helst hos djur och människor”.

På framsidan till Ny Teknik presenteras Ahlbom som en person som har ”hjärnkoll på mobilstrålningen” och som är ”nyfiken” och vars ord väger tungt.

Nog borde en person med de egenskaperna och med tanke på det inflytande och det ansvar han har – han sitter på alla tänkbara stolar i den här frågan i Sverige och internationellt – veta om de biologiska förklaringarna till sina egna fynd som nu finns tillgängliga och som dessutom ”granskas” i det vetenskapliga råd som han är ordförande för. Vad han och Veyret kommer fram till i sin ”granskning” av REFLEX är inte svårt att räkna ut. Är det inte enbart i en ankdamm, skapad av staten och mobilindustrin, som experter lugnt kan simma omkring i en sörja av jäv, alltmedan de låtsas vara ovetande om vad som rör sig utanför den lilla dammen?

                          Mona Nilsson

FOTNOTER
1. REFLEX final report page 202
2. REFLEX final report page 200
3. Cherry, Neil: Evidence that electromagnetic Radiation is genotoxic
4. Berliner Kurier 8 december 2004
5. Pressmeddelande Adlkofer 8 december 2004
6. DN 6 december 2004: Bättre info om telestrålning
7. Berliner Kurier, 8 december 2004
8. Le Point 25 april 2003: Ces antennes qui font peur
9. Microwave News Juli 2004: Industry Rules RF: Controlling Research, setting standards and spinning history
10. IRPA congress, 23-24 maj 2004: Veyret, Frankrike
11. E-post H Ruediger 9 december 2004
12. Ny Teknik 8 december 2004: Räknar på ringandets risker
Artikeln är publicerad i Miljömagasinet nr 51 2004.
 

 

 

Grönmålning – skönmålning
Ur medlemsblad nr 2

Om och om igen måste vi fråga oss hur det är möjligt att alarmerande resultat av omfattande studier och forskning på den elektromagnetiska miljöns inverkan på människan så konsekvent negligeras, bagatelliseras och till och med förnekas. Vetenskapsmän förnekar andra vetenskapsmäns omfattande arbeten och resultat. Vad är det som pågår?

I den fristående tidningen Medikament nr 6 i år (2003) finns en artikel av Bo Walhjalt som sätter namn på det faktum att allt inte står rätt till i forskarvärlden. Namnet är Greenwashing, ett uttryck som man använder i den anglosaxiska världen. Det används till exempel om förhållanden då forskare anlitas av industrin för att med sina deklarationer och slutsatser ge frisedlar åt sina uppdragsgivare. Det mesta går att göra rumsrent med pengar. Så gott som alla risker går också att bortförklara med pengar. Jag återger här en del citat ur artikeln Greenwashing – en introduktion.

”Greenwashing är en benämning på de vilseledande aktiviteter som döljer de faktiska miljö- och hälsoeffekterna av industrins aktiviteter och produkter, eller riskerna. Med risker menas här det som på empirisk eller teoretisk grund kan misstänkas ha skadliga effekter.”

”Greenwashers kan delas in i två huvudkategorier. Den ena utgörs av opinionsbildare.... Den andra utgörs av forskare som framför industrins ståndpunkt....  Greenwashers bedriver ett aktivt antimiljö- och antihälsoarbete.”

”Greenwashers.... servar industrin med verktygen (expertutlåtanden, vittnesmål, översikter, utvärderingar m.m.) som behövs för att industrin ska kunna förverkliga sina planer.”

I ett nummer av Läkartidningen 2002 i en artikel av M. Lambe, E. Hallhagen, G. Boethius om tobaksindustrin ”pekas med eftertryck på agerandet som en desinformationsmaskin och den systematiska diskrediteringen av meningsmotståndare, med andra ord ett klassiskt exempel på Greenwashing” (citatet är Bo Walhjalts).

”Greenwashers har varit mycket framgångsrika. Sverige är inte undantaget, även om det tog längre tid att nå framgång här.” ”Framgångsrik Greenwashing sätter försiktighetsprincipen på undantag och får affärerna att blomstra i takt med moralens erosion.” Vidare: ”Greenwashing handlar om PR, inte om kunskapsproduktion. Stora ansträngningar görs för att förhindra forskning som skulle kunna resultera i för industrin dåliga nyheter – ju färre forskarlarm, desto bättre. Om sådan forskning inte går att hindra gäller det att diskreditera.” Slut citat artikeln.

Den 3 september 2001 och den 18 juli 2002 presenterade sig vad som ligger närmast till hands att kalla en grupp forskningsöverförmyndare i Sverige, professorer vid Karolinska Institutet, Stockholms och Lunds universitet, med en DN-artikel med rubriken ”Mobiltelefonen ofarlig” och en artikel i Svenska Dagbladet rubricerad: Forskare som pratar strunt.

Struntet är naturligtvis inte överförmyndarnas utan alla de andra forskarnas som har framlagt resultat som pekar på allvarliga faror och risker. Med stor pondus föreger överförmyndarna dessa resultat vara allt från falsarier till bristande professionalism.

I DN-artikeln sägs att ”För epidemiologiska data ser man väsentligen ingenting övertygande, och: ”Sammanfattningsvis bedömer vi att exponering för EMF inte utgör en risk för cancer eller ärftlig skada. Denna bedömning rubbas inte av de enstaka larmrapporter som förekommit.” (Min kursivering).

Med andra ord ska vi känna oss fullkomligt lugna även om tusen sinom tusen master och basstationsantenner och miljoner mobil-telefoner omger oss. Vi ska som ”strunt” betrakta Lennart Hardells 10-åriga forskning på mobiltelefoners samband med cancer på bland annat hörselnerven. Likaså Neil Cherrys i hela världen uppmärksammade och i EU-parlamentet presenterade sammanställning av forskning i fråga om elektromagnetiska fälts inverkan på förekomst av cancer samt deras cardiologiska, neurologiska och reproduktiva effekter.

Att forskaren John Holt i Australien hävdar att mikrovågor i vissa frekvenser stimulerar tillväxten av redan befintlig cancer, att svenska lundaforskarna Salford, Brun, Persson i mångfaldigt upprepade försök på råttor kunnat påvisa genombrott på blod-hjärnbarriären under inverkan av elektromagnetisk strålning, att professor Henry Lai (Washington University) påvisat att råttor som exponerats för mikrovågor tappar, glömmer, inlärt beteende hör väl också till struntavdelningen.

I Australien har vi den uppmärksammade Frenchrapporten som påvisat att bestrålning av mastceller i provrör orsakar stor utsöndring av histamin (detsamma som sker vid allergi). Att de elektriska strömningarna i hjärnan förändras är inte svårt att bevisa eftersom det går att använda människor vid försök, vilket bland annat skett vid universitetet i Zürich.

Uppräkningen av forskning, studier och resultat kan bli hur lång som helst – och likaså hur allt förringas eller bortförklaras av en grupp som själva utsett sig till ”forskarelit”. Sverige har ett skriande behov av oberoende forskning, men inte en krona ges i anslag till sådan. Vi behöver forskning som lyfter fram och som inte bortförklarar; vi behöver forskning som inte är köpt av industrin. I Finanstidningen, 2002 02 08 berättas det att ”Microsoft satsar omkring fem miljarder dollar årligen på forskning och utveckling”. En stor del av pengarna går via projekt vid universiteten.

I Kista finns forskningsenheten Wireless KTH, ”Där Ericsson och Microsoft tillsammans med Nokia och Telia tillhör de största sponsorerna”. ”Totalt ska Wireless KTH sysselsätta omkring 100 forskare. Det kan bli hur stort som helst. Målet är att ha en budget på 50 miljoner kr i år.”

När man sitter på föredrag för att lyssna till någon av de få forskare i Sverige som framträder offentligt för att förklara den nya mobiltelefonin, dess möjliga välsignelser och möjliga risker, så märker man hur osäkra vi vanliga människor är. Ständigt återkommer samma slags försagda frågor om det kan vara skadligt, om avstånd, om möjlighet att minska utsatthet och så vidare.

Varje människa behöver idag bli sin egen forskare på forskningen – inte bara lyssna till en eller annan föreläsare, läsa en eller annan tidningsartikel, utan ta reda på vad olika forskare i olika länder har kommit fram till. Det finns ett oändligt stort material att ta till sig, det finns böcker som redovisar och mycket finns att hämta på internet.

Det är viktigt att vi blir insatta i ämnet elektromagnetisk strålning och mobiltelefoni, för ingen kan säga att det där angår inte mig! Så länge vi bara lyssnar till enstaka röster eller besserwissers är vi trevande och osäkra och vet inte vad vi ska tro. När vi inhämtar kunskaper och ställer det ena mot det andra börjar vi genomskåda och låter inte längre Greenwashing dupera oss.

Therése Lindberg

 


Cherry-rapporten
larmrapport om mikrovågor, mobiltelefoner och sändarmaster
Ur Medlemsblad nr 2

Kort utdrag ur rapport av doktor Neil Cherry, Lincoln University, Nya Zeeland: ”Evidence that Electromagnetic Radiation is Genotoxic: The Implication for the epidemiology of cancer and cardiac, neurological and reproductive effects.

En översikt av forskningsrapporter som påvisar att radiofrekvent mikrovågsstrålning påverkar gener, nervsystem och fertiliteten presenterades av doktor Neil Cherry för Nya Zeelands Parlament i maj 2000 och i juni för regeringarna i Italien, Österrike och Irland, samt för Europaparlamentet i Bryssel.

Neil Cherrys forskningssammanställning visar att hjärnan, hjärtat och cellerna, som ju kommunicerar via biologiska elektromagnetiska signaler, samt kroppens egna laddade joner, deras kanaler och föreningspunkter, alla kan störas av elektromagnetiska fält utifrån och därigenom påverka hälsan. I rapporten beskrivs vår naturliga biologiska aktivitet,
nervsystemets och hjärtats känslighet och cellernas naturliga elektromagnetiska aktivitet.

Många studier visar att radiofrekvent strålning/ mikrovågor på mycket låga nivåer skadar DNA och kromosomerna. Mikrovågorna ökar förekomsten av fria radikaler och minskar produktionen av melatonin, vilket i sin tur kan leda till cancer, kromosomskador, störningar av kalciumjonerna och celldöd.

Det finns alltså bevis för att elektromagnetisk strålning inte bara skadar kromosomerna och DNA utan också förändrar de cellulära kalciumjonerna och ökar aktiviteten hos cancergenerna. Neil Cherry publicerar en lång lista över forskare som sedan många år varnar för riskerna med mikrovågor. Strålningen från mobiltelefoner ändrar utflödet av kalciumjoner och ökar betydligt cancercellernas aktivitet. En digital mobiltelefon innebär 40 % högre cancerrisk och dubbel risk gentemot en analog mobiltelefon. Detta gäller exponering under längre tid men för nivåer mer än hundra gånger under rekommenderade gränsvärden! Det finns även studier från områden där skador uppkommit vid mer än tusen gånger lägre exponeringsnivå än de satta gränsvärdena.

Vad beträffar basstationer ökar förekomsten av blodcancer hos både barn och vuxna som bor närmare än 500 meter från masterna. Nya studier har avslöjat neurologiska störningar som sömnproblem, MS, självmordsbenägenhet, ångest och depression hos människor som bor nära kraftledningar. Egentligen har man länge vetat detta och även att sådant boende bidrar till att leukemi utvecklas. Mobiltelefonerna har tillkommit och deras strålning ger huvudvärk, yrsel, minnesförlust, trötthet, illamående och koncentrationssvårigheter. Neil Cherry visar bland annat på studier från Sverige och Norge. Svenska studier visar att 20 % av användarna får ovannämnda symtom vid mer än 60 minuters mobiltelefonanvändning per dag.

Redan vid exponeringsnivåer så låga som 0,0001 µW/cm2 har barns inlärningsförmåga och utveckling störts. De rekommenderade gränsvärdena ligger mellan 450 och 1000 µW/cm2.

Neil Cherrys slutsatser angående mobiltelefoni är följande: Förmodligen kommer mobiltelefonin att leda till en stark ökning av neurologiska sjukdomar och hjärntumörer inom de närmaste 10-20 åren. Basstationerna kommer att ge en stor ökning av missfall, cancersjukdomar, nerv- och hjärtsjukdomar samt andra sjukdomar och dödsfall.

Tusentals basstationer sätts nu upp överallt i bostadsområden och miljontals människor utsätts för radio- och mikrovågor på nivåer som man vet orsakar allvarliga hälsoeffekter. Problemen kommer snabbt att öka om inte drastiska åtgärder omedelbart vidtas för att stoppa denna utveckling.

Sammanfattning och översättning av
Agneta Gutiérrez

 

 

 

Detta brev har Vågbrytaren skickat till samtliga landsting:
Till Sveriges samtliga sjukvårdslandstingsråd
Ur Medlemsblad nr 2

De senaste åren har sjukskrivningssiffrorna rusat i höjden på ett sätt som är mycket alarmerande. Dagligen läser vi i tidningarna om hur man söker orsaker och lösningar till detta gigantiska problem.

Den ökande långtidssjukskrivningen medför enorma samhällskostnader. Än värre är det stora mänskliga lidande som ligger bakom siffrorna.

Det råder väl ingen tvekan om att stress är en stor bidragande orsak till att så många unga och medelålders människor blir helt eller delvis oförmögna till förvärvsarbete. Orsakerna sägs bland annat vara ökad arbetsbelastning.

En annan orsak till stress som sällan nämns i debatten är den dramatiska ökningen av elektromagnetisk strålning i samhället. Mobiltelefonin, olika trådlösa system, digitalradio, digitalteve, lågenergilampor, datorer – listan kan göras lång över bidragsgivare till dagens intensiva elektromagnetiska strålmiljö.

Utbyggnaden av mobiltelefonin och övrig trådlös teknik sammanfaller på ett flagrant sätt tidsmässigt med den ökade sjukskrivningen.

Åtskilliga vetenskapliga studier påvisar ett samband mellan olika stressymtom och exponering för radiofrekvent mikrovågsstrålning.

Elöverkänslighet är ett problem som ökar. Eftersom svenska myndigheter vägrar att ta detta problem på allvar är det många, många som av rädsla för att bli betraktade som inbillningssjuka inte vågar söka hjälp för sina problem, utan lider i tysthet. Därför är mörkertalet stort när det gäller dessa skador. Detta framgår klart och tydligt av de otaliga telefonsamtal och brev vi i Vågbrytaren får dagligen.

Det finns flera exempel på individer som blivit så misstrodda inom vården och så nonchalant behandlade av okunniga läkare att de tagit sina liv. Inte på grund av psykisk sjukdom, utan därför att det helt enkelt inte fanns någonstans att vända sig och ingenstans att ta vägen för att undkomma orsakerna till deras outhärdliga situation.

Många elöverkänsliga lever redan som flyktingar, helt utestängda från all samhällelig gemenskap, all samhällsservice och alla medborgerliga rättigheter. Med 3G-utbyggnadens planerade totala täckning av Sverige, kommer de även att berövas möjligheten att leva som flyktingar i sitt eget land.

Med tanke på det internationella handikappåret 2003, anser vi att Sveriges alla landsting måste utarbeta gemensamma strategier för att ge de elöverkänsliga (handikappgrupp 27 i HSO) en människovärdig tillvaro. Den borde rimligtvis omfatta rätten till bostäder där de kan vistas utan att bli sjuka och utan rädsla för att bli bortdrivna av nyuppsatta mobilbasstationer och dylikt. Den borde också omfatta rätten till sjukvård i lokaler som inte förvärrar deras symtom – alternativt en fungerande hemsjukvård. Givetvis borde sjukvårdspersonalen inte heller tillåtas att, som ofta sker, trakassera och förödmjuka dessa patienter.

Mobilindustrin och IT-industrin genererar just nu stora inkomster till Sverige. Frågan är dock om inte total-kostnaden för verksamhetens negativa effekter vida överstiger inkomsterna.

Vore det inte dags att göra en stor satsning på opartisk forskning om problemet? Att verkligen studera de av många forskare påvisade sambanden mellan den ökande mängden stressrelaterade sjukdomar och den intensifierade exponeringen för elektromagnetisk strålning?

Det finns hundratals seriösa internationella forskningsrapporter som påvisar allvarliga hälsokonsekvenser av elektromagnetisk strålning – inte minst av mobilstrålningen – vilket lett till att myndigheterna i exempelvis Ryssland, England och Tyskland inte vill tillåta barn under sexton år att använda mobiltelefon utom i yttersta nödfall.

Att man hittills inte kunnat nå vetenskaplig konsensus om sambanden mellan elektromagnetisk strålning och ohälsa, beror huvudsakligen på den stora mängden företagsfinansierade studier, den av bland annat riksdagens revisorer hårt kritiserade (på grund av jäv) RALF-rapporten och inte minst på den av industrin finansierade strålskyddskommissionen ICNIRP.

Denna brist på konsensus borde rimligtvis inte, som idag, medföra att man nonchalerar problematiken. Tvärtom säger miljöbalkens försiktighetsprincip att en verksamhet ska begränsas eller hindras om det råder en osäkerhet om dess påverkan på människor eller miljön.

Hela den väldiga mängd forskning som påvisat allvarliga risker ner till hundratusendelar av de av ICNIRP (dvs industrin) rekommenderade gränsvärdena, borde ha medfört att miljöbalkens försiktighetsprincip tillämpats för länge sedan. Redan risken för skador och olägenheter medför en skyldighet att vidta de åtgärder som behövs för att negativa effekter på hälsa och miljö ska förebyggas, hindras eller motverkas. Skyldigheten gäller alltså inte bara konstaterade skador och olägenheter, utan även möjliga / sannolika / troliga skador och olägenheter.

Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut har tydligen inte resurser att ta del av detta material, utan förlitar sig på ICNIRP och RALF.

Därför borde landstingen kräva att resurser ställs till förfogande för en omedelbar sammanställning och utvärdering av existerande internationell forskning, utförd av en från industrin helt fristående forskargrupp. Denna sammanställning bör kompletteras med ytterligare forskning för att fylla ut eventuella luckor – exempelvis långtidseffekter av kontinuerlig exponering för lågintensiv mikrovågsstrålning med aktuella frekvenser.

Detta för att om möjligt hejda de galopperande sjukskrivningstalen och mildra de redan drabbades svåra situation.

Vågbrytarens styrelse
 

 

Blod-hjärnbarriären
Ur medlemsblad nr 1

Professorerna Leif Salford, Arne Bruun och Bertil Persson i Lund har som bekant vid experiment med råttor funnit att mikrovågsstrålning på nivåer långt under rekommenderade gränsvärden gör att den så kallade blod-hjärnbarriären öppnas. Förra sommaren hade detta experiment upprepats 16 gånger med samma resultat. Franska forskare har gjort samma försök, med samma resultat. Nyligen kom en grupp forskare i Finland, ledd av professor Darius Leszcynski, också fram till att blod-hjärnbarriären skadas av mikrovågsstrålning. Det sensationella med detta experiment är att det utfördes på mänskliga celler, odlade i cellkultur. Blod-hjärnbarriären är en skyddsbarriär som ska hindra skadliga ämnen från att komma in i hjärnan. Professor Leszcynski fann att mikrovågsstrålningen ökar aktiviteten hos ett protein som kallas hsp27, och som har samband med blod-hjärnbarriärens funktion. Ökad proteinaktivitet får cellerna att krympa, vilket gör att det bildas små mellanrum som kan släppa igenom skadliga ämnen.

De svenska forskarna talar om risken för MS, Alzheimer och Parkinson, medan de finska lägger störst vikt vid risken för uppkomst av cancer. På många håll i Sverige är den grundstrålning vi utsätts för dygnet om, året om (från basstationer för mobiltelefoni, ”passiv mobiltelefoni” blåtandssystem o.d.) redan nu tillräckligt hög för att blod-hjärnbarriären ska öppnas. Detta ger onekligen skrämmande framtidsperspektiv!

Vad får då barnen för chans att utvecklas normalt och leva fullvärdiga liv?

 Sonja Fredberg


 

Mobiltelefonin - en folkhälsofara
Ur Medlemsblad nr 1

Den samlade mängden elektromagnetisk strålning, den så kallade ”elsmogen”, har ökat lavinartat de senaste åren. Av ett oändligt antal strålningskällor utgör mobiltelefonin nu en ständigt växande del. På grund av ”det osäkra forskningsläget” har det inte fastställts några internationella gränsvärden för radiofrekvent strålning. De rekommenderade gränsvärdena kommer från mobilindustrin via ICNIRP, WHO och EU. Dessa gränsvärden utgår enbart från skadliga uppvärmningseffekter på kroppsvävnad. EU har skyddat sig från ansvar genom att låta enskilda medlemsländer rekommendera lägre gränsvärden om de så önskar. 

Svenska myndigheter, med SSI och Socialstyrelsen i spetsen, hävdar envist att strålning understigande EU:s rekommenderade gränsvärden inte kan vara skadlig. Ett stort antal, bekräftade och icke bekräftade, internationella forskningsrapporter påvisar motsatsen. Exempelvis fann professorerna Salford, Brun och Persson vid Lunds Universitetssjukhus, att blod-hjärnbarriären släpper igenom skadliga äggviteämnen som kan orsaka Alzheimers, cancer och MS vid mobiltelefonstrålning i storleksordningen en tusendels watt per kilo kroppsvävnad. Denna effekt kan en mobiltelefon avge på flera meters avstånd. Det nuvarande svenska gränsvärdet är 2w/kg (SAR Specific Absorption Rate). Sommaren 2001 hade de upprepat försöket 16 gånger, och nu har även franska forskare nått samma resultat! Samma sommar presenterade professorerna Lennart Hardell och Kjell Hansson Mild en studie om sambandet mellan mobiltelefoni och hjärntumörer på en forskarkongress i London. Vuxna användare visade sig löpa 2,5 gånger större risk än andra, och barn 3,5 gånger större. International Conference on Cell Tower Siting, I Salzburg sommaren 2001, rekommenderar ett gränsvärde för sändare på 0,1 µW/cm 2 . I Ryssland ligger motsvarande gränsvärde på 2,4 µW/cm 2 , medan det i Kina är 6,6 µW/cm 2 och i Italien 10 µW/cm 2 . Sverige följer ICNIRP:s rekommendation på högst 1000 µW/cm 2 för 3G, det vill säga 10 000 gånger högre än Salzburgkonferensens! 

En fransk rapport som i september 2001 publicerades i ”La Presse Medicale” (Frankrikes motsvarighet till ”The Lancet”), utförd av Roger Santini, påvisar med stor statistisk signifikans ett ökat antal utbrändhetssymptom hos boende inom 300 meter från en basstation. Professor Santini ansåg att detta pekade på behovet av fördjupad forskning, men istället drogs hans forskningsanslag in. Det skrämmande är att många oberoende forskare som kommit fram till oroande forskningsresultat, på olika sätt hindras från att fortsätta forska, medan den av mobilindustrin betalda forskningen, som förmodligen inte är helt opartisk, helt tar över. Ovanstående indikerar vikten av att hejda vidare mobiltelefoniutbyggnad tills alla forskningsresultat har nagelfarits av kompetenta, från mobilindustrin fristående forskare, och därefter kompletterats med långtidsstudier av hälsoeffekter med aktuella frekvenstyper. Detta för att ha en säker grund för mobiltelefonins framtida utveckling. 

Tjänstemannaorganisationerna TCO och SIF tillhör dem som tagit ”elöverkänslighet” på allvar, eftersom så många tjänstemän blivit skadade. TCO har exempelvis kommit fram till ett högsta SAR-värde på 0,8 W/kg för att börja TCO-märka mobiler. SIF anser att 5 procent av invånarna lider av elöverkänslighet, däribland en stor del högt utbildade och högt motiverade tekniker. Dessa människors svåra situation måste tas på allvar av samhället. Deras rörelsefrihet är synnerligen begränsad och många kan inte ens leva kvar i sina hem på grund av svåra störningar från omgivande strålkällor. Många har tvingats flytta från redan elsanerade hem flera gånger, sedan nya mobilsändare, kraftledningar eller dylikt uppförts i närheten. Om 3G genomförs planenligt, kommer det inte längre att finnas någonstans att fly. För varje dag förvärras livsvillkoren för denna stadigt växande grupp. Tillgängligheten till affärer, apotek, sjukvård och annan samhällsservice minskar med den aldrig sinande floden av lågenergilampor, datorer, mobiler och antenner. Därför är det livsviktigt att införa ”lågstrålande zoner”, det vill säga områden som fredas från ytterligare elektromagnetisk belastning. Den moderna kommunikationstekniken rymmer underbara möjligheter till global kontakt och kunskapsspridning. Om vi agerar för mer oberoende forskning, för värdet av att skynda långsamt, kan denna teknik förmodligen utvecklas på sätt som inte medför risker för människors hälsa. Sopas riskerna under mattan kan konsekvenserna bli katastrofala, inte minst för teknikens framtida utveckling. 

En sund tillämpning av försiktighetsprincipen borde vara att forska först och bygga ut sedan, istället för att, som nu, agera först och sedan ställas inför oerhörda problem, vilket skett så många gånger tidigare (asbest, kvicksilver, hormoslyr – listan kan göras lång). Vi får inte riskera en utveckling som många anser kan leda till den största folkhälsokatastrofen någonsin. För att citera tyska strålskyddsinstitutets chef, miljöpartisten Wolfram König, vill vi inte att det i framtiden ska sägas att vi äventyrade människors hälsa för att tillmötesgå mobilindustrins ekonomiska intressen. 

Bo Fredberg

_________________________________________________________

 ICNIRP – International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection
µW/cm 2 = mikrowatt per kvadratcentimeter